Kofösning och Stjärnor i rymden

Vi klev upp tidigt för att kolla ifall det var något snorkelväder idag men då det tyvärr visade sig vara ännu en molnig dag bestämde vi oss för att ta vår fina jeep och åka till öns nästa största vulkan istället.

På vägen dit fick vi syn på några män som red runt på en ridbana vilket självklart måste studeras närmare. Det visade sig att de höll på och tränade inför kofösning vilket de såg ut att behöva träna lite mer på, om man säger så ;). De hade flera stycken kalvar som i full fart sprang ut på planen när grinden öppnandes och försökte allt vad den kunde hinna in i fållan på andra sidan innan den blev fångad av någons lasso.

Vägen som leder till denna vulkan är som en slags mittpunkt på ön, i och med att det är den enda stora väg som leder rakt över ön, och är inte av det bästa slaget hela tiden men för vår jeep var det absolut inga problem.

Färd mot molnen:)

Vi hade tänkt kolla in utsiktsplatsen vid det astronomiska utsiktstornet men hade inte riktigt räknat med att behöva sitta och kolla på en 45 minuter lång film, som visades nästintill utomhus i kylan, innan vi på led bakom guiden kunde köra våra fordon sista biten upp för berget med en högsta punkt på 4200 meter.

Efter att ha lyssnat på en smått överentusiastisk rymdnörd som berättade om observatoriet och sett han gå i extas för att vi fick möjligheten att se på när de snurrade på speglarna så kunde vi förstå att detta var ett otroligt viktigt arbete för rymdforskningen och något som utfördes varje dag som de planerade att kolla på stjärnorna ute i vår stora rymd.

Inte för att Josefin någonsin har funderat på att bestiga Mount Everest men ifall hon hade gjort det så hade det nog strukits från den listan från och med idag! Vi fick det nämligen bekräftat idag att Josefin och höga höjder inte passar ihop. Precis när rymdentusiasten var inne i en djup beskrivning av vårt solsystem så drabbades Josefin på bara några sekunder av yrsel, kraftigt illamående, och huvudvärk, alltså de flesta symptom som finns för höghöjdssjuka. Och eftersom symptomen försvann i samma takt som vi tog bilen ner för berget så var faktumet konstaterat, inget Mount Everest för Josefin!

Lunch/middag intog vi på en liten nyöppnad mexikansk restaurang i Hilo innan vi tog den övre vägen runt ön mot Kailua-Kona där vi passade på att göra några avvikare på vackra platser nu när det fortfarande var ljust ute. 

Mer grönska på "Hilo-sidan"