Diamond head

Vår plan för dagen var att besöka en Swap Market, marknad, vid Aloha Stadium strax utanför Honolulu men eftersom det visade sig att den stängde redan vid 15 och vi var lite sent ute för att börja försöka fixa en shuttle som skulle ta ca 45 minuter dit så sköt vi det på morgondagen istället.

Frågan var då vad vi skulle hitta på idag. Och där fick vi hjälp av en av trevlig man som jobbar på hotellet som ”Bell-man” och han hade mängder av tips till oss. Vi bestämde oss därför för att hoppa på en buss till Diamond Head, en bergstopp med utsikt över staden. Men eftersom vi är på semester och kan ändra oss precis när vi vill så slutade det hela med att vi istället kikade in hos en mopeduthyrare på vägen till bussen och där hyrde vi varsin moped i 1 dygn för att ta oss runt på ön J.

Moped är ett fantastiskt sätt att ta sig runt på denna ö med. Det är dock förbjudet att ha någon passagerare på mopeden så man är tvungen att hyra varsin. Efter en liten säkerhetsgenomgång och ett microtest där han i stort sett kollade så att vi kunde gasa och bromsa så for vi iväg på nya äventyr.

Vi gjorde därför ett nytt försök att ta oss till Diamond Head och med våra mopeder tog det nog inte mer än 30 minuter innan vi var framme vid utgångspunkten för vandringsstigen upp till toppen.

Efter stora delar ganska så snälla backar och 2 stycken riktigt brant lutande trappor på vardera 99 och 70 steg möts man av en fantastisk utsikt över Waikiki och omkringliggande samhällen.

Väl nere igen påbörjade vi vår mopedfärd vidare och när vi for förbi en stor inhägnad med mängder av hundar var vi självklart tvungen att stanna för att ta oss en titt. Där fanns hundar i alla möjliga storlekar, allt ifrån dvärgpinschrar och allehanda blandraser i samma storlek till stora dobbermanns och alaskan huskeys. Vi samtalade en stund med diverse hundägare och stod bara och såg på när de glada hundarna sprang runt och lekte med varandra och sina ägare och skänkte en tanke till våra underbara tjejer där hemma som vi längtar massor efter men som vi vet har det så bra där de bor just nu J.

Inte lika fin som våra prinsessor!

Där efter fortsatte vi en bit vidare längs kusten och stundvis var vi lite nervösa att vi kanske var inne på en mopedförbjuden väg men det visade sig vara helt okej överallt där vi for så när vi kände oss nöjda kunde vi bara ta samma väg tillbaks. Det är nämligen så att man inte får köra moped på deras största vägar, freeways, men när vi senare såg en sådan upptäckte vi att vi inte behövt vara oroliga för att av misstag ha kört in på en då de är otroligt noggrant skyltade med moped förbjuden o.s.v.

På vägen tillbaks kikade vi in i en hundbutik och köpte varsitt halsband till tjejerna där hemma. De kommer bli supertuffa i sommar!

Efter bara någon liten felkörning hittade vi tillbaks till vårt hotell inne i Waikiki och kunde bege oss ut för middag som intogs på ”Fishbowl-restaurangen” där vi även passade på att spela lite biljard där Josefin efter lite, eller kanske många, regeländringar till hennes fördel lyckades vinna över Anders i andra omgången. För vem håller inte med om att man måste få stöta om ifall man inte är nöjd med sin stöt?! Eller att man ska få flytta den vita bollen precis vart man vill på hela bordet ifall den andra personen, eller enbart om Anders, skjuter ner den vita bollen i något hål?!

Lite roligt under middagen var väl att alla servitriser frågade sina gäster om de ville att hon skulle ta deras betalkort eller om de skulle betala direkt innan maten kom för att hon som hon uttryckte sig skulle vara säker på att de inte blev för fulla och gick hem utan att betala notan. Också ett sätt att både uttrycka sig och skydda sig mot springnotor J

Foton tagna i en av tunnlarna uppe vid Diamond Head