måndag 26 mars 2012

Chile & Valparaiso

Efter någon timmes halvslumrande på flygplatsen var det alltså dags att checka in på det flyg som skulle ta oss till Chile och närmare bestämt Santiago. Flygresan gick bra och det var riktigt mäktigt att flyga över de höga bergen!

Väl framme i Santiago så tog vi lite snabbt beslutet att direkt bege oss till Valparaiso för att så småningom avsluta i Santiago om några dagar.

Valparaiso ligger vid kusten, ca 2 timmar från Santiago, och är känd för sina välbevarade gamla gator med hus målade i alla möjliga olika färger. Valpariso finns även med på Unesco´s världsarvslista.

Det var nästan lite thailandskänsla när vi anlände på bussplatsen då du överallt hörde folk som ropade hostel, hotel, taxi, buss med mera. Vårt val föll till slut på det Hostel som en lite äldre kvinna erbjöd oss, Hostal Armando,  för 18 000 peso per natt inklusive frukost (ca 250 kronor) för två personer. 

Hostal Armando 
Detta lilla Hostel som består av 3 våningar med hennes del i botten, 3 rum på mellanvåningen och 1 rum, vårt rum, på övervåningen ligger ganska så högt upp på berget så det är en rejäl vandring uppåt ifall man planerar att gå.


Valparaiso sydamerikas svar på San Francisco

När vi ligger i vår säng har vi strålande utsikt över Valparaiso, Vina del Mar och havet.

Eftersom vi var trött efter vårt sömnfattiga natt så var det inte så mycket mer som hände denna dag. Vi fick skjuts med ägaren till hostelet ner till centrum där vi intog lite lunch samt testade lite chilenskt vin och efter att ha vandrat runt lite på stadens gator samt besökt ett turistcenter för lite mer information om staden så kikade vi in på ett supermarket för att handla lite småplock till middagen innan vi tog en så kallad ”Colectivos” tillbaks till vårt boende.

Pisco Sour citrussmakande chilensk nationaldryck

Trådbuss finns även här 
En ”Colectivos” är som en taxi med 4 platser förutom att den hela tiden går ungefär samma rutt och du får betala per person. En tur med Colectivo kostar 500 peso per person, ca 7 kronor, och tog oss nästintill enda fram till vårt hostel.

Ikväll blir det lugnt här hemma där vi tänkte dricka lite vin, äta god plock-mat och bara njuta av den vackra utsikten samt vår helt fantastiskt underbara resa!


Utsikten från vårt hostel kvällstid
 

PS. Till Josefins arbetskollegor så tycker jag att ni ska lägga ner lite mer energi på jobbet istället för att räkna ner och längta efter att ni får jobba med mig igen =P / Josefin (angående kommentaren på tangoinlägget)

Iguauzu-fallen från den Argentinska sidan

Söndag och vår andra dag vid Iguazu-fallen, men denna dag var det dags att se dem från den Argentinska sidan. Vi kom iväg från vårt Hostel något försenade och kom även fram ännu senare än planerat eftersom vår chaufför, som körde både oss, ett par från Brasilien och en familj boende i Brasilien men där frun ursprungligen var Irländsk (så hela familjen var två-språkiga) först körde förbi flygplatsen för att låta familjen ta ut pengar och där efter stannade på ett super-market och tyckte vi skulle inhandla lite vatten, eftersom det är så dyrt inne i parken (vilket helt klart stämde), och där efter ett stopp på bron, som binder samman Argentina och Brasilien, för lite fotografering där chauffören hade flera egna idéer på hur vi skulle bete oss på varje kort som han prompt skulle ta på oss.


 

Väl framme och inne i parken förklarade chauffören, eller egentligen familjen som också var med eftersom chauffören mest pratade spanska, att det var bäst att börja med båtturen till ön eftersom den stängde först av allt i parken (15.15).


Det finns en hel del fler delar att uppleva på den Argentinska sidan jämfört med den Brasilianska. Här finns övre och nedre gångstigar, tåg till Djävulsfallet, båttur över till en liten ö samt båtturer där du får åka in i vattenfallen.

För att slippa dilemmat med andra turister som inte tar de bilder vi vill ha så hade vi idag bestämt oss för att inviga vårt stativ och vår fjärrutlösare vilket visade sig vara en otroligt lyckad idé. Att vi sedan tog en hel del uppmärksamhet från fallen eftersom de flesta andra turister stannade upp för att kolla vad vi höll på med får vi väl be om ursäkt till vattenfallen för ;).  Detta är i alla fall något vi verkligen kan rekommendera eftersom det är så otroligt mycket enklare att få de bilder du vill ha samt att få lite fler bilder än vad en otålig turist har tid att ta åt dig.


 
 
Här på den Argentinska sidan så får en närmare vy av många vattenfall och på flera ställen blir du riktigt blöt de stunder vinden ligger på. Men vattenfallen är verkligen otroligt maffiga och det är svårt att riktigt förstå med vilken kraft vattnet forsar ner för fallen.

 

På ön kunde man både doppa sig i vattnet på ett inhägnat område samt vandra upp en bit för berget till två stycken utsiktsplatser. På en av stigarna blev vi överraskade av ett bältdjur och vi vet inte vem som hoppade högst, bältdjuret eller Josefin, när de båda såg varandra. Efter lite väntan vågade sig i alla fall bältdjuret fram ur buskarna igen så att vi kunde få ta några kort på det smått underliga djuret.




 

Där efter var det vår tur att bli blöta! Båtturen som kostar extra  (130 peso per person, drygt 200 kronor) tar dig riktigt nära 3 stycken vattenfall där det sista är där det blir riktigt, riktigt blött! Vi drog på oss våra regn-ponchos men i och med det starka trycket så läckte de in lite i halsen vid det största fallet så sista gången valde Anders att ta av sig sin poncho och bli genomblöt eftersom, det enligt honom, var  precis det som var meningen med denna båttur.


Vi tog nog lite längre tid på oss vid varje utsiktsplats än vad som är normalt så när vi väl bestämde oss för att ta tåget till djävulsfallet så var det i sinom tid eftersom det var det allra sista tåget för dagen (klockan var då 16.10).


Efter den ca 10 minuter långa tågturen och en gångtur på ca 15 minuter över forsarna som bildar fallen så kommer du alltså fram till Iguazu-fallens höjdpunkt, Garganta del Diablo! Och det är verkligen precis så häftigt som vi hade läst att det skulle vara. Fallen är otroligt höga och med sin halvmåneformade form ger den ett så unikt uttryck att det är svårt att beskriva det med ord. Dessa fall måste nog ses med egna ögon för att man verkligen ska förstå hur mäktiga de är.


Att det inte för allt för länge sedan var en kvinna som föll över kanten precis vid detta fall och aldrig återfanns gör det om möjligt ännu mer respektingivande.

Flera gånger under denna dag kunde vi även njuta av synen av regnbågen och häftigast var det nog under båtturen då regnbågen såg ut att ligga i vattnet.


På vägen ut ur parken skrattade vi lite åt oss själva då det första vi kom att tänka på, när vi pratade om dagens höjdpunkter, var tapiren och vår fjärrutlösare. Att vi har varit vid ett av världens största vattenfall kom som lite i skymundan där ;).


När parken stängde vid 18 så var det bara att vandra ut till vår chaufför, som väntat i bilen under dagen, och bege oss mot flygplatsen. Och eftersom vårt plan inte skulle gå förens vid 21.30 så slog vi nog vårt egna rekord i att vara i god tid på flygplatsen (när vi inte har sovit på flygplatsen förstås). Så istället för att stänga incheckningen, vilket brukar vara det vanliga när det gäller oss, så var det istället vår tur att sitta och invänta att den faktiskt skulle öppna!

Men denna gång var det verkligen tur att vi var i tid då det blivit strul med vår bokning och vi hade tappat våra platser och eftersom planet var fullt visste de inte ifall vi skulle komma med varken detta eller vårt anslutande plan i Buenos Aires. Och även fast vi blev otroligt upprörda och diskuterade med dem länge och väl om hur det kunde bli såhär så fick vi till slut snällt sätta oss ned och invänta att alla andra hade checkat in för att då se ifall vi kunde få en plats på detta plan.

Turen var på vår sida och vi fick till vår glädje både våra boarding-kort för denna resa samt den anslutande till Chile i handen och kunde glatt andas ut.

Flygningen gick bra och efter en enklare middag på flygplatsen så bestämde vi oss för att göra som så många andra, sova någon timme på flygplatsen innan det var dags att checka in till vårt nästa flyg. 

Iguacu-fallen på den Brasilianska sidan!


Trots att lördagen inte började så som vi hade tänkt oss eftersom det blev några fler sömntimmar än planerat så ordnade dagen upp sig och blev till den bästa till slut. Detta var alltså dagen då det var dags att lämna härliga Buenos Aires för att resa vidare till Iguazu-fallen och en liten snabbåtervisit i Brasilien.


Flygresan gick snabbt och bra och väl framme valde vi att ta det smidigaste alternativet, taxi, över gränsen till Brasilien för att spara in lite tid. Taxin tog oss direkt till brasilianska sidan av Iguazu-fallen vilket var otroligt smidigt och vi hade en otrolig tur vid båda gränserna så pass-kontrollen gick snabbt och smidigt. Från Argentinas flygplats till parken tog det oss ca 45 minuter totalt och detta kostade oss 200 Peso (ca 300 kronor).

Vi packade in våra ryggsäckar i ett stort förvaringsskåp och efter att ha betalat inträde så hoppade vi direkt på bussen in i nationalparken.


 
Vattenfallen är verkligen otroligt häftiga! Du hör hur det dånar omkring dig och ser vattnet forsa ner samt att du på några ställen även får känna på de blöta dropparna eftersom vinden tar med sig vattnet från de gigantiska fallen! Vid Iguazu-fallen är regnbågen nästintill alltid synlig eftersom solen speglas i vattenstrålarna vilket är otroligt vackert men samtidigt svårt att riktigt föreviga på bild. 


   

När vi är ute på våra resor är det självklart roligt att ibland ha några bilder där vi båda två är med på samma bild. Men detta innebär ofta ett stort dilemma då det är svårt att hitta någon som verkligen förstår dig och tar fotot så som du vill ha det. Att vi inte alltid vill ha med hela våra kroppar på bilden verkar vara något som är otroligt svårt för andra att förstå.

Vi åt vår lunch inne i parken och då får man räkna med ovälkommet sällskap av flertalet Coatis (näsbjörnar). Dessa var otroligt närgångna och eftersom vi hade varnats för rabies med mera var vi snabba att förflytta oss varje gång de närmade sig. Vi hann precis rycka undan vår lunch från bordet innan en av dem klättrade upp på stolen där Anders precis suttit och kikade upp på bordet efter mat.


 
 Vi tillbringade omkring 3 timmar i parken och tog sista bussen vid 18.30 tillbaks till entrén där det sjävklart enbart fanns fast-pris-taxi som man som vanligt blir lurade på priset för.. Men men, vi måste ju ta oss till vårt hostel och eftersom vi inte visste vilken buss vi skulle ta så var det bara att bita i det sura äpplet.


Vi bor inatt på ett ganska så stort Hostel , Hostel Paudimar Campestre, som mer liknar en svensk camping, där vi har ett litet men mysigt rum i en av hus-längorna.

Tills imorgon har vi förbokat en taxi ,tillsammans med en annan familj, över till Argentinas sida av Iguazu-fallen där vi tänkte tillbringa hela morgondagen. På den Argentinska sidan finns 80% av de ca 275 stycken vattenfallen så det behövs några timmar extra för att hinna med allt på den sidan.


  
Kvällen avslutades med middag och lite Capirinha/Capiroska (vodka istället för cachaça) för att påminna oss lite om att vi än en gång är i Brasilien igen. 

Hästpolo!

Fredag och sista heldagen i härliga Buenos Aires. Eftersom alla vi träffat på, som tidigare varit i Buenos Aires, har berömt staden så otroligt mycket så hade vi höga förväntningar när vi kom hit i måndags. Och vi måste nog medge att staden verkligen är så härlig som alla säger! Dock förstörs väl stämningen som vanligt i storstäder av dåligt underhållna byggnader och all nedskräpning. Vi har nog aldrig tidigare sett en sådan aktivitet inför sophämtningen, alla människor som var ute på gatorna för att ställa ut sina sopor för hämtningar och alla människor som strömmade dit från alla olika håll för att öppna andra människor sopor och söka igenom dem efter något av värde. Detta innebär självklart att det sprids en hel del skräp på gatorna eftersom de som letar igenom soporna kastar ut allt det inte är intresserade av.


Eftersom hästpolon var inställd i onsdags när vi hade tänkt att gå så tänkte vi göra ett nytt försök idag eftersom vi hade hört att det skulle vara match ifall det inte började regna. De ställer in matcherna direkt vid minsta lilla regn eftersom risken för omkullridningar är för stor då.

En av de två poloplanerna

Straffpunkten, målstolparna och resultattavlan
 Vi försökte 5 gånger att själva ringa till polo-arenan för att ta reda på ifall det skulle bli någon match men när vi för 5:e gången fick luren slängd i örat på oss när vi försökte prata engelska med dem så gick vi ner till receptionen för att få hjälp av dem. Kvinnan som jobbar i receptionen på dagarna är otroligt duktig på engelska och dessutom supertrevlig, att det dessutom var hon som tipsade om restaurangen som har så god mat gör ju inte saken sämre J.

Vi kom i alla fall fram till att det var polo-matcher vid 2 tillfällen idag så vi tog en taxi dit. Fast innan vi tog taxin så åt vi en obligatorisk lunch på Mc´Donalds. Vi hade helt glömt bort detta så det var med nöd och näppe vi kunde bibehålla vår rutin att äta minst ett mål på donken i varje land vi besöker så det hade ju i varit en stor skandal ifall vi missat det i ett land där Mc´Donalds finns i vart och vartannat gatuhörn .      

             
Polon var fartfylld och häftig men samtidigt något förvirrande eftersom vi inte riktigt hade koll på vilka regler som gällde. Detta var väl inte några speciellt stora matcher men det kändes ändå lite underligt att det var så låg säkerhet på arenan. Det var helt öppet för publiken att gå till spelarna och deras hästar, varje spelare verkade ha omkring 5-6 hästar var och det var 4 stycken i varje lag.

Domarna i den första matchen

Domare med sin boll-uppplockare
 Att det för tillfället var gratis att gå på polo gjorde ju inte vår upplevelse sämre och vi rekommenderar verkligen både hästintresserade och icke hästintresserade att spana in denna fartfyllda sport vid ett besök i Argentina.


Det är helt otroligt att det ändå är så lite skador som det är i hästpolo. De rider i full fart, krockar, skjuter på varandra, snubblar över den 20 cm höga sargen mm. Vi såg två stycken matcher och det var bara 1 som ramlade av under hela tiden.


På kvällen bestämde vi oss för att äta på en restaurang i närheten istället för att ta en taxi till vår favoritrestaurang, vilket länge lockade starkt. Maten var riktigt god på detta ställe och det röda vin vi drack till var jättegott! Dock var köttet inte riktigt lika bra som på den andra restaurangen men vi har kanske blivit lite bortskämda de senaste dagarna.