måndag 27 december 2010

1 vecka

Nu är det bara 1 vecka och 1 dag kvar tills vi ska bege oss ut på resande fot igen. Att "Hemma bra men borta bäst" är ett av våra motton kanske kan vara enkelt att förstå vid det här laget.

Denna gång måste vi dock hålla resmålet hemligt eftersom det ska bli en födelsedagspresent till Anders och han kommer inte få reda på vart han ska åka förens vi kliver på flygplanet som ska ta oss dit!

torsdag 17 juni 2010

Lördag och hemma

Och så var vi alltså hemma igen. När vi vaknade upp på lördagsmorgonen kunde vi inte riktigt förstå vart vi var. När vi väl förstått så var den första känslan…Hemma bra men borta bäst!
Men men veckan har ägnats åt att träffa alla nära och kära vilket självklart varit helt fantastiskt! Även att få hem våra små prinsessor och att de blev så otroligt glada över att se oss kändes helt underbart =).

Nu börjar vi komma tillbaks till vardagen och vår drömresa känns riktigt långt borta så det är tur att vi har alla dessa bilder, filmer och underbara minnen som vi kan bära med oss vart vi än går. Detta är en resa vi aldrig kommer att glömma och det är det mest fantastiska vi någonsin gjort!

Inom kort kommer vi att lägga upp ett sista inlägg med lite rolig fakta om resan.

På väg hem

Vid halv 9 tiden bar det då iväg med taxi till Pekings flygplats för att börja den vanliga proceduren som dock visade sig bli lite mer segdragen än vanligt för vår del. Vi var medvetna om att vi troligtvis skulle få problem med vikten på vårt bagage och då speciellt handbagen som vägde en bra bit över de tillåtna 10 kilona och detta visade sig vara helt korrekt.

Det visade sig att vi hade över 20 kilo i övervikt och mannen i disken ville ha 360 kronor per kilo för att vi skulle kunna få ta med oss det. En helt hutlös summa så vi sa till mannen att isåfall fick vi slänga vissa saker och gick därifrån. Vi slängde några saker som vi egentligen inte behövde ta med oss hem och packade sedan om i väskorna och Jossan satte på sig 2 av sina nyinköpta jackor och packade den nyinköpta handväskan full med 2 par jeans och en jacka och Anders satte på sig sin nya PEAK vinterjacka samt att vi tog ut kameran och datorn ur handbagaget och höll det istället i handen.

Vi provvägde vid en annan disk innan vi gick dit och höll tummarna för att det skulle gå vägen vilket det till vår stora lycka gjorde!
Vi utgjorde nog en lustig syn med våra vinterjackor och handbagage fulla händerna och det var många som tittade förvånat på oss och frågade om varför vi var så varmt klädda. Vårt svar blev självklart att vi ju skulle till nordligaste Sverige där det fortfarande är riktigt kallt med en temperatur på ca 2-3 grader ;).

Dock fick vi och många andra ytterligare problem vid ombordstigningen på planet eftersom de hade en ny vägning av handbagaget där. Vi hade nu stoppat ner de saker vi tidigare tagit upp eftersom det var enklare att bära men då vårt handbagage nu vägde för mycket och de ville ha betalt för övervikten så var det bara att packa om igen.

Så efter att ha tagit på oss våra jackor igen, tagit ur kamera, objektiv, dator och handväska ur handbagaget så klarade ryggsäckarna precis vikten. Att de inte ville väga vårt ytterligare handbagage får vi tacka vår lyckliga stjärna för!
Flygresan till Moskva tog lite drygt 8 timmar och vi var ytterst glada över att vi än så länge klarat oss utan att behöva betala någon övervikt på vårt bagage även fast vi nu tar upp ca 2,5 fack på flygplanet. Men oro inför denna dags två ytterligare flygningar fanns hos och båda och vi höll tummarna hårt för att turen fortfarande skulle finnas med oss.

Och turen den följde oss och vi klarade oss hela vägen hem med våra 30 kilo i övervikt utan att behöva betala något extra vilket vi nog var otroligt lyckligt lottade med då två äldre kvinnor hade åkt på att betala ca 200 Euro bara på första flygningen!

Alla flygresor genom alla hela världen har flutit på fint för oss och det var inte fören vi skulle ta den sista flygturen på denna resa som vi fick lite problem. När vi väl hade fått ombord allt vårt handbagage på detta svenska inrikesflyg som skulle ta oss till Sundsvall så fick vi vänta en bra stund innan de meddelade att de hittat ett fel på planet så det var bara att bära ut allt igen och stoppa in det i ett annat plan som sedan tryggt och säkert tog oss hemåt där mamma (Marie) stod och väntade på oss med varma kramar i beredskap =).

Det kändes otroligt underligt att kliva innanför dörrarna till vår lägenhet, tanken att ”undra hur detta hotellrum ser ut” hann slå oss innan vi förstod att vi faktiskt var hemma.

måndag 7 juni 2010

Kinesiska muren

Redan klockan 6 bar det iväg denna torsdag eftersom vi skulle och vandra på den kinesiska muren. Vår engelsktalande guide var varken så engelsktalande eller trevlig som man kunde ha önskat och såg verkligen inte ut att vara klädd för en vandring med sina jeans, sin långa jacka och munsskydd med seriefigurer på. Frukosten som ingick i turen bestod av en EggMcMuffin samt en Coca Cola från Mc´Donalds som vi blev tilldelade då vi steg på bussen.



Väl framme där vi skulle gå upp på muren började de kostnader, som inte stått med i informationen för turen, att dyka upp. Man kunde välja att åka med en kabinbana upp för ca 30 kronor eller gå upp vilket skulle ta ca 45 minuter extra och då vi endast hade ca 3 timmar för vår 1 mil långa vandring uppe på muren så valde vi att åka med kabinbanan upp.

Tiden på muren var ändock lite kort då vi helst skulle velat kunna göra fler stopp och för att bara sitta ner och njuta av allt det mäktiga runtomkring oss. Att den kinesiska muren finns med på listan över de 7 världsarven är inte svårt att förstå!





Av de historiska platser vi tidigare varit på så rankar vi denna plats otroligt högt och det är absolut inget man bör missa ifall man far till Kina. Vår vandring sträckte sig ifrån X till Y och vi fick då möjligheten att se både partier som var något restaurerade och partier som var sönderfallna. Vandringen på muren bjöd på så mycket mer än bara den mäktiga långa muren eftersom den omgärdas av så vacker natur och då det ju ligger så otroligt mycket historia bakom den. Muren är byggd på små berg och går därför hela tiden upp och ner där vissa partier sluttade otroligt brant.





När vi nästan var framme vid slutet på vår vandring kom vi fram till den andra oväntade kostnaden då vi var tvungna att betala ca 6 kronor var till en man sittandes på en liten stol som betalning för att ha använt bron över floden. Bakom mannen inne i en liten grotta låg det filtar och andra saker som gjorde så att det såg ut som om den gamle mannen bodde där vilket inte skulle förvåna oss.





På vägen ner från muren kunde man välja att gå i ca 20 minuter eller betala ca 45 kronor för att åka med en linbana eller Flying Fox som det kallas. Jossan var först tveksam eftersom hon som sagt inte är alltför bekväm med höga höjder men då vi såg att man kunde åka ner två och två så slog även hon till. Flygturen som gick emellan bergen över floden, som vi precis gått över, var kort men riktigt rolig. Efteråt fick vi åka en liten båt bort till samlingsplatsen.





Dock hade vi och ca 6 andra inte riktigt hängt med på vart lunchbuffén skulle serveras då vår guide som sagt inte var någon mästare på det engelska uttalet vilket gjorde att vi blev försenade dit och fick slänga i oss vår lunch.

På vägen tillbaks bad vi guiden att släppa av oss så nära teknikmarknaden som möjligt då vi tänkte göra ytterligare ett besök där för att förhoppningsvis slå till på en digital fotoram.

Vi hade tänkt ta en taxi från platsen där de släppte av oss men då det var rusningstrafik visade sig detta vara ännu svårare än vanligt och till slut när det till vår förvåning kom fram en kvinna, som talade riktigt bra engelska, till oss och frågade ifall vi behövde hjälp med något så slutade det med att vi hängde på henne ner till tunnelbanan och fick hjälp att köpa varsin biljett och noggranna instruktioner om hur vi skulle åka och vart vi skulle kliva av innan hon lämnade oss. I och med hennes hjälp gick tunnelbaneåkandet riktigt smidigt och eftersom ett av stoppen var precis vid teknikmarknaden så blev det ju nära och bra för vår del.

Väl inne på teknikmarknaden fick vi börja leta efter de ”stånd”/”butiker” som vi tidigare testat skärmar på vilket är mycket svårare än vad man kan tro då de flesta våningar i de fyra husen ser ungefär likadana ut. Till slut hittade vi i alla fall en av dem och eftersom han fått in den skärm vi tidigare frågat efter så slog vi till, så nu får vi hoppas att den fungerar lika bra hemma som när vi testade den där.

Eftersom menyerna för det mesta har varit helt på kinesiska här och restaurangerna oftast helt har saknat engelskspråkig personal samt att maten inte alltid har varit den bästa så valde vi att avsluta denna resa med ett säkert middagsalternativ, Mc´Donalds!





Kvällen ägnades åt att försöka fördela vikten i våra väskor så bra som möjligt för att kunna undvika eventuell övervikt på resväskorna. Känslan att packa inför hemresan till Sverige var mycket underlig eftersom man både kände sig vemodig över att vår drömresa nu var över men samtidigt förväntansfull över att få träffa alla nära och kära där hemma.

Förbjudna staden & shopping

Vi startade dagen med att boka in oss på en tur till den kinesiska muren under morgondagen och gav oss sedan ut för lite turistande. Efter en liten omväg tog vi oss fram till Den förbjudna staden och strosade runt där ett tag. Vi betalade för en automatisk guide på Svenska men då vi knappt förstod vad den kinesiska kvinnan sa blev det mest jobbigt att lyssna på och då det var bara en av våra guider som fungerade så fick vi turas oss.









Att försöka ta bilder där det enbart är du och motivet är otroligt svårt här eftersom kineser inte har någon som helst tanke på människor runtomkring utan går rakt emellan fotograf och föremål och tränger sig framför dig ifall du står i en klunga och försöker fota in i ett rum eller dylikt. Efter att ha sett det vi ville och irriterat oss nog länge på all trängsel lyckades vi efter lite om och men få tillbaks pengarna för guiden som inte fungerade och kunde ge oss av mot himmelska fridens torg.



Himmelska Fridens torg var verkligen stort men kanske egentligen inte allt för mycket att se. Men det är i alla fall häftigt att ha varit på världens största torg!





Vi hade stora problem att få tag på en taxi vidare men efter att ha försökt ett bra tag hittade vi en som ville köra oss till Silkesmarknaden vilket var vårt nästa mål för dagen.



Väl på silkesmarknaden ägnade vi ytterligare några timmar åt att pruta och shoppa så nu har vi utökat vårt klädförråd med en hel del nya kläder. Här märktes det att de var mer vana vid turister då flera av dem kunde säga svenska fraser och då inte bara ”Inte köpa, bara kolla” o.s.v. utan vi kunde inte prata svenska med varandra utan att de hängde med på vad vi sa. De var även mycket bättre på engelska vilket ju var bra men det märktes samtidigt på priserna på vissa ställen då det kunde vara rejält svårprutat.



Precis innan stängningsdags for vi upp till översta våningen och intog Pekinganka vilket kanske inte riktigt blev någon favorit för vår del då det var mycket fett och ganska så smaklöst. Men det var i alla fall roligt att testa det enligt kinesisk tradition samt se på när de skar upp den grillade ankan.



Efter en taxifärd med rallykalle tillbaks till hotellet ägnade vi någon timme åt att packa i våra två nya resväskor inför hemfärden på fredag samt skriva lite i bloggen innan det var dags att gå och lägga sig inför den tidiga uppstigningen morgonen efter.

lördag 5 juni 2010

Teknikmarknader

Tisdag och dags för teknikmarknaden vid Zhongguancun som består av 4 stora varuhus med nästintill enbart teknik. Här blev försäljarna helt galna när de såg oss och ifall man tror att de försöker lura en på pengar på vanliga klädmarknader så är det ingenting mot för här. De tog bland annat fram andra telefoner än de vi frågade efter och sa att det var den modellen, vissa var dock smidiga nog att innan fråga ifall vi sett den modellen vi frågade efter förut, så man kan ju undra vad de hade tagit fram för modell ifall man svarat nej på den frågan.

När vi frågade lite om en Iphone tog de fram en som de sa var en Iphone 3GS med 32 GB men på asken stod det 8 GB och i instruktionsboken stod det att telefonen var av modellen 3G. När vi tog upp det med försäljaren så blev han otroligt irriterad och satte sig istället och körde storrengöring av sin näsa mitt framför oss. När vi inte längre kunde kväva vårt skratt reste vi oss snabbt och gick därifrån.

Ännu en rolig sak som händer hela tiden här i Kina är att även ifall du tydligt visar att du inte förstår kinesiska så fortsätter de glatt att prata kinesiska med dig. Och när de väl förstått att du inte förstår talad kinesiska skriver de kinesiska tecken i luften för att du ska kunna förstå dem. Ifall du fortfarande inte förstår hämtar de glatt en penna så att de kan skriva ner de kinesiska tecknen på ett papper åt dig. Hela denna procedur lyckades vi få bevis på när vi smygfilmade dem och det kommer verkligen vara något man kan ta fram och skratta åt när vi kommer hem! Att Anders sedan svarade en man som kom och frågade oss på engelska vad vi sökte efter att vi inte förstod kinesiska gjorde att skrattsalvorna än en gång bröt ut.

När vi kikade på en digital fotoskärm med fjärrkontroll och eftersökte en engelsk fjärrkontroll så svarade en av försäljarna att de ju kunde förklara de kinesiska tecknen lite snabbt för oss så då skulle det ju inte bli några problem för oss att använda fjärrkontrollen hemma ;).

På översta våningen i ett av varuhusen sålde de kläder samt fixade naglar så efter inköp av varsitt par jeans passade Jossan på att fixa sina naglar på ett ställe där de verkligen inte förstod engelska. Men efter mycket kroppsspråk, vissa ord på engelska och självklart massor av babbel på kinesiska från deras sida fick vi ungefär vad vi ville. Att det sedan inte visade sig vara akryl som Jossan frågat efter utan bara lösnaglar fick vi bortse ifrån då naglarna blev otroligt fina och de pysslade på ett långt tag.




Efter en lång dag med skrikande kineser runtomkring oss avslutade vi med något vi trodde skulle vara ett vanligt hederligt pizza hut. Pizzan vi fick smakade dock som vattenkex och saknade tomatsås och pastan var otroligt smaklös. Men men..de kunde i alla fall förstå några fraser på engelska så man får väl vara glad för det lilla!

Shopping

Måndag och shoppingdag nummer ett här i Peking. Vi har tidigare sökt lite på internet efter bra marknadsplatser så efter att ha fått adressen nedskriven på kinesiska gav vi oss ut för att försöka få tag på en taxi. En hel del taxichaufförer skakar bara på huvudet åt oss när vi försöker vinka in dem, detta är verkligen det första landet vi har varit i där de inte vill köra turister.



Idag var vårt mål Ya show marknaden som enligt vår källa skulle vara lite mindre men billigare än silkesmarknaden. Vi shoppade loss i flera timmar och lunchade i en av de kinesiska restauranger längst upp i huset. Vid varje inköp krävdes det en lång stunds prutande och ett flertal gånger blev de riktigt arga på oss och skrek, höll fast oss och slog på oss. Men för det mesta fick vi som vi ville till slut och de verkade riktigt sura när vi gick så förhoppningsvis blev vi inte allt för lurade.



På kvällen gick vi och åt på Mc´Donalds för att få lite vettig mat i oss ;). Det lustiga var att det mesta i menyn var på kinesiska och att personalen verkligen var urkass på engelska! Till slut fick vi i alla fall ungefär det vi ville ha så då får man väl vara nöjd i det här landet.

Mot Kina

Söndag och ännu en dag då vi var tvungna att vara uppe före tuppen eftersom vårt flyg gick redan klockan 9 på morgonen. Efter att ha gått igenom hela den långsamma proceduren med incheckning, terminalavgiftsbetalning och säkerhetskontroll hade all vår tid nästan runnit iväg och det var precis dags att gå ombord när vi kom till vår gate.

Väl framme i Kina och Peking satte språkbarriären genast käppar i hjulen för oss. Efter många om och men fick vi reda på vilken buss vi skulle ta in till stan och när bussen väl var framme vid tågstationen försökte vi få reda på vart vårt hotell, vars namn vi fått nedskrivet på kinesiska, låg. Att bara ta en taxi sista biten visade sig vara mycket svårare än vad vi trott då ingen taxichaufför ville köra oss och alla människor var helt urusla på engelska?! Till slut hjälpte en kinesisk man oss att övertala taxichauffören och vi kom iväg till vårt hotell.



Vi bor på Beijing Jade Garden Hostel för ca 240 kronor natten inklusive frukost vilket känns som ett riktigt bra pris då hotellet är riktigt fint och välskött.

På kvällen promenerade vi bort till nattmarknaden här i närheten som vi trodde skulle innehålla kläder men som visade sig endast innehålla kinesiska matspecialiteter såsom sjöstjärna, ormar på grillspett, rykande drycker och mycket annat underligt som vi inte kände oss speciellt sugna att smaka på.



Så efter vår första dag här har vi tagit fram ett passande ordspråk:
Det bästa med Peking är att inte en enda människa förstår vad du säger!
Och det sämsta med Peking är att inte en enda människa förstår vad du säger!

Divisoria marknaden

Lördag och avresedag till Manila. Vi tog ett tidigt plan med Philippine Airlines och vi var riktigt glada för att vi hade valt denna något dyrare flygresa än med Cebu Pacific då det visade sig att deras flyg blev ca 2 timmar försenat. Vi träffade ett danskt par på flygplatsen, som har bott på Blue Mango samtidigt som oss, som hade suttit och väntat på sitt flyg ett bra tag och nu fick se oss komma långt efter dem och sedan åka iväg mycket tidigare. Vårt plan var allt annat än försenat då vi överraskande nog ankom ca 40 minuter tidigare än beräknat till Manila vilket ju inte är illa för en ca 55 minuter lång flygresa. Kändes lite underligt att en plan kunde avgå så mycket tidigare än beräknat och sedan helt utan problem få landningstillstånd..men men vi får ju påminna oss om att vi ju inte befinner oss i Sverige just nu!





När vi hade hämtat ut vårt bagage och skulle ta oss till vårt hotell strulade det lite eftersom vi inte kom ihåg hotellets namn och på något sätt hade lyckats radera informationen som var sparad på mobilen. Dock kom vi ihåg ungefär vart det låg så efter lite frågande fram och tillbaks hittade vår taxichaufför fram och skrattade gott då han ju under färden försökt sålt på oss ett hotell som väl framme visade sig vara just det hotell vi skulle till.

Dock har vi nu lärt oss att ifall man vill ha ett billigt hotell nära flygplatsen är det nästan enklast att bara låta taxichauffören ta dig till det hotell han rekommenderar. För de kommer verkligen alltid ett rekommendera ett hotell så ifall du har någorlunda koll på vad ett rum bör kosta så kan du enkelt och smidigt få tag på ett bra hotellrum på detta sätt och slipper krångla med adresser och dylikt.

På hotellet hämtade vi ut ryggsäcken som vi lämnade där innan vi for till Boracay och sedan tog vi en tricycle bort till shoppingcentret SM Bicutan där det skulle vara billigt att shoppa kläder enligt hotellpersonalen. Detta var dock inte riktigt vad vi sökte så efter lite frågande så gick vi vidare mot något de kallade för Wetmarket där de verkade otroligt förvånade över att se turister. Anders inhandlade ett par flip-flop innan vi fortsatte att fråga oss fram emot fler marknadsplatser.



Nere på en liten bakgata hittade vi en frisör som klippte Anders för 5 kronor och sedan även rakade honom för ytterligare 5. Eftersom det var så billigt så gav vi rejält med dricks, hela 100% gav vi till deras stora glädje =). Det var otroligt trevliga och nyfikna på frisörsalongen och det samlades en hel del vuxna och barn där som ville försöka sig på att säga något engelskt ord till oss. De var mycket förundrade över hur vi klarade av att gå runt i dessa områden utan guide och erbjöd oss självklart guidning som vi glatt tackade nej till eftersom vi så gärna virrar runt på egen hand.



Efter lite frågande, pekande och tricycleåkande där tricyclen mer fungerade som en buss som de fyllde med så många människor som möjligt och bara körde en viss sträcka fram och tillbaka hittade vi till ännu en liten marknad. Inte heller här hittade vi riktigt det vi sökte och när de började försöka sälja på oss grejer genom att skratta och säga att de hade kläder för våra stora bakar så kände vi att det nog var dags att ge sig av.



Till slut lyckades vi få tag på en kvinna som förstod vad vi ville ha och kunde rekommendera oss att fara till Divisoria. Eftersom kvinnan sagt att det borde kosta oss 300 Peso (ca 60 SEK) att ta oss dit med taxi så höll vi oss till det priset när vi frågade i taxibilar, där de självklart krävde mycket mer eftersom vi är turister, så fick vi till slut med hjälp av en man som sprang runt och frågade mängder av taxichaufförer, tag på en taxi som kunde köra oss. Mannen som hjälpte oss ville ha 10 Peso (ca 2 kronor) för besväret vilket han självklart fick men egentligen var han nog värd mycket mer så som han flängde runt =).

Divisoria hade verkligen det vi hade eftersökt hela dagen, massor av billig shopping i stora varhus (vi hann dock bara gå i ett av dem) där affärerna mer liknar marknadsstånd. Här blev det en hel del shopping och när varuhuset väl stängde så var det bara att fortsätta shoppingen utanför där en nattmarknad hade slagits upp.

Överallt där vi har varit här i Filippinerna finns det massor av ”pojkflickor” men på Divisoria kryllade det verkligen av dem och den ena var värre än den andra. Den mest överdrivna av dem alla, han/hon på bilden nedan, lät oss gissa ifall han/hon var en tjej eller kille så vad tror ni? Han/hon var helt galen och posade glatt när vi ville ta en bild efter att ha köpt några solglasögon från honom/henne.



Eftersom det tar ca 1 timme att ta sig från Divisoria tillbaks till Manila var det ganska så svårt att få tag på en taxi som kunde köra oss tillbaka. Men efter att ha tvingats in och åkt en bit med en tricycle med stopp på ett matställe eftersom vi var hungriga så fick vi tag på en taxi som kunde skjutsa oss hela vägen tillbaks till hotellet där vi skyndade oss att packa om våra ryggsäckar som börjar bli otroligt fulla nu innan det var dags att vila sig några timmar inför morgondagens resa till Kina och Peking.

Sista dagen på paradisön Boracay

Fredag och vår sista dag i paradiset här på Boracay. Det var verkligen varit 18 helt underbara dagar här och vi kände helt klart att vi kunde ha stannat några dagar till utan problem! Fördelen med denna ö är verkligen att valmöjligheterna är så stora, ifall du bara vill ta det lugnt går det alldeles utmärkt men ifall du vill ha aktiviteter såsom dykning och allehanda vattensporter, fest /eller shopping så hittar du det alldeles runt hörnet.

Vi ägnade dagen åt att sola, shoppa lite (Jossan har än en gång utökat sitt klänningsförråd) och bara njuta av tillvaron. På kvällen passade vi på att än en gång njuta av en helkroppsmassage på samma ställe som för någon dag sedan innan det var dags att avnjuta vår fria middag på Blue Mango.



Middagen var en tre-rätters där man fick välja rätterna från en specialmeny. Rätterna var kanske inte de roligaste men Anders tyckte mycket om vårrullarna som serverades till förrätt och Jossan blev riktigt förtjust i efterrätten som smakade som svenska pannkakor med mango, chokladsås och mangoglass till =).

Där efter tog vi farväl för denna gång (håller tummarna för att ni, Mikaela och Peter, kan komma och hälsa på i Härnösand i sommar!) och begav oss in på rummet för att packa ner våra saker och gå och lägga oss eftersom det skulle bli en tidig morgon nästa dag.

Sista utekvällen på Boracay

Ännu en slappardag i den otroligt härliga värmen. Vi fick höra av en Filippinsk tjej att det inte har varit så varmt den här tiden på året på otroligt länge. Temperaturen brukar ligga kring max 34 grader i Maj men nu hade det varit kring 38 nästintill varje dag så det är inte så konstigt att vi svettas! Dock var det tyvärr mulet vissa stunder denna dag och vi fick även lite regn på oss men det gör ju inte så mycket eftersom det fortfarande är så otroligt varmt.

Eftersom det denna torsdag var Henke´s födelsedag samt att Anders var färdig med sitt Advanced Open Water Certifikat och alltså får dyka ner till 30 meter så var vi självklart tvungna att fira!

På eftermiddagen var vi därför iväg en sväng till D´mall där Anders inhandlade lite dykgrejer med hjälp och råd från Peter samt att vi införskaffade 2 romflaskor till kvällens fest. Filippinernas egentillverkade rom, Tanduay, är extremt billig och du kan enkelt införskaffa en 750 cl flaska här på ”dyra” Boracay för ynka 14 kronor!



Romen hade vi planerat att hälla i de fruktdrinkar man kan köpa längs strandpromenaden så sagt och gjort inhandlades det varsin dryck och så slog vi oss ner alla 4 på stranden och bara njöt. På vägen tillbaks till Blue Mango intog vi ytterligare varsin fruktdrink innan vi åter igen stannade till och åt middag på den thailändska restaurangen Zulu Plaza.





Tidigare drack vi mest exotiska fruktdrinkar gjorda på mango, ananas och liknande men nu har vi även testat på jordgubbs- samt avokadodrinkar där avokadodrinken blev en oväntad favorit!

Kvällen spenderades sedan vid ett bord på stranden utanför Blue Mango med flertalet Rom och Cola och massor av prat in på sena timmen då det var dags för oss att trötta och nöjda gå till sängs.

Det blir aldrig mer Balot/Balut igen=)

Djupdyk 36 meter

Onsdagen blev en händelserik dag för Anders del då den innehöll hela tre stycken dyk. Det startade med ett djupdyk på 36 meter på morgonkvisten där de under båtfärden ut fick ett mattetal som de skulle lösa samtidigt som Justin, dykinstruktören, tog tid på dem. När de sedan var nere på 36 meter fick de lösa talet igen för att se ifall tiden förändrades. När man är nere på så djupt vatten kan man nämligen drabbas av något som kallas för kvävenarkos och då tänker man lite långsammare. Eftersom en hel del dumma beslut har fattats av dykare under en sådan kvävenarkos är det otroligt viktigt att vara medveten om att det kan hända. Dock påverkades varken Anders eller den andra killen, som också gör Advanced Open Water kursen, på detta djup.



Det andra dyket var ett så kallat navigationsdyk där Anders fick navigera med hjälp av kompass under vattnet och det tredje dyket var ett nattdyk där han var ut bara några hundra meter från stranden på ca 4 meters djup och fick se en hel del fiskar och organismer som inte visar sig under dagtid.

Under tiden som Anders och Peter var och iväg på sitt nattdyk var Jossan och Mikaela och shoppade lite och väl tillbaka från shoppingturen fick det bli varsitt vinglas på stranden för att riktigt finna sig tillrätta i hemmafrukänslan ;). Från stranden kunde man se skenet från grabbarnas lampor när de närmade sig i vattnet.



Även denna kväll blev det middag på Blue Mango, eftersom vi var för trötta för att gå någon annanstans, innan det var dags att sova.

Dags för dykning igen

Tisdag och start för Anders Advanced Open Water kurs. Efter lite teori for han iväg för de första två dyken på kursen. Det första dyket skulle vara ett dyk i strömmar men då det inte var speciellt strömt denna dag så blev det mer som ett Fundive, alltså ett dyk helt utan speciella krav på ca 20 meter.



Nästa dyk var ett ca 30 meter djupt vrakdyk på det nersänkta skeppet Camia II. Anders uppskattade verkligen detta dyk både för allt han fick se och för att han fick chans att dyka tillsammans med Peter som håller på och utbildar sig till Divemaster just nu. Enligt Anders var det en otrolig upplevelse att få se alla vackra fiskar och att simma ut och in i skeppet. Här kan ni kolla in dykupplevelsen i den film som Chad har filmat och klippt ihop.

Eftersom det var ganska så mulet väder mest hela dagen idag så passade Jossan på att börja ta itu med verkligheten genom att sitta och skriva på sitt examensarbete under ett flertalet timmar i hotellets restaurang med en fantastisk utsikt ut mot stranden och havet.

När vi bokade vårt hotellrum på Blue Mango inkluderades en gratis middag och vi hade egentligen planerat att ta den idag men ändrade oss vid middagstid och åt istället varsin ”vanlig” rätt. Jossan testade på den Filippinska rätten Adobo med kyckling och blev riktigt förtjust!

Kvällen blev lugn då Anders ju har en hel ny bok att läsa för denna kurs och det blev tidigt i säng eftersom 3 dyk väntade för Anders del under morgondagen.

Pizza

Måndagen blev en riktigt lugn dag med solning och välbehövlig återhämtning efter gårdagens utgång även ifall vi var hemma ”redan” vid 4-tiden inatt.



På eftermiddagen kände vi oss riktigt lata så vi beställde hem mat från Shakey´s och intog den på vår balkong tillsammans med Mikaela och Peter samt en massa tiggande katter. Katterna är fortfarande otroligt skygga och fräser mest när vi närmar oss men den minsta kattungen var riktigt framfusig och vågade sig på att hoppa upp på Mikaelas ryggstöd för att sedan gå vidare över till bordet för att se ifall det fanns något att äta. Men som tur var hann vi jaga bort den innan den kom för nära vår mat.

Kvällen spenderade vi med att bara ta det lugnt och se en film på vår lilla dator.

fredag 4 juni 2010

2010-05-23 En öl kan leda till mycket=)

Söndag och Filippinarnas festardag nummer ett! Vi solade och tog det lugnt mest hela dagen precis som de flesta andra dagar här. Det blir en hel del fruktdrinkar och färsk mangojuice för vår del eftersom det är så otroligt billigt och fantastiskt gott!!

På kvällen var vi ut och åt middag tillsammans med Mikaela och Peter på Nigi Nigi där vi sedan blev kvar för några Long island icetea och en 1-liters drink. Efter ett tag kom även en av dykinstruktörerna, Dustin, från Blue Mango dit med sin fru Keye (osäker på stavningen) och en kille från USA, Chad, som tidigare arbetat hos dem. Chad följde med oss vidare till nästa bar medans det lyckliga paret som precis fått reda på att de väntade barn vandrade hemåt. Till baren kom även ett annat par som ska gifta sig nästa vecka samt brudens mor som var helt galen! Modern drack Tequila som vatten, tyckte att vår otroligt starka drink innehållandes mer än 7 olika spritsorter var alldeles för söt och ville otroligt gärna dansa på bardisken, kan ju tillägga att hon nog var en bra bit över 60 ;).



Vi vandrade sedan vidare längs strandpromenaden och stannade till för lite förfriskningar på Juice bar innan vi traskade vidare till Summerplace där vi dansade, drack och pratade en massa. Ett amerikanskt par nu boende i Japan som vi talat med på Nigi Nigi mötte upp oss här för några drinkar innan det var dags för oss att inta lite nattemat och sedan traska hemåt.

Det hela kan sammanfattas som ännu en otroligt trevlig kväll tillsammans med Mikaela och Peter och de andra som ville hänga på =).

söndag 23 maj 2010

Ridtur i värmen

Det kändes riktigt tungt när klockan ringde 05.15 inför ridturen denna lördagsmorgon men upp och iväg kom vi i alla fall. Det var vi två och så Mikaela som jag hade övertalat till att följa med på ridturen även fast hon bara hade ridit en gång tidigare i sitt liv.

Vi blev tilldelade varsin häst och Mikaela som var ovan fick en kille som skulle gå bredvid henne på ridturen. Och iväg bar det..men inte på någon skogsväg så som vi hade trott utan rakt ut bland trafikkaoset på huvudvägen som som tur är inte är speciellt stor!

Mikaela vände efter ett tag då hon valde att ta 1-timmarsturen istället medan jag och den Filippinske pojken som red i shorts och flip flop red vidare upp till Boracays högsta punkt samt ner till en strand där vi fick galoppera längs strandkanten vilket var riktigt härligt. Hästen jag red, Apache, var riktigt lydig och riktigt mysig att rida, men någon galoppskänkel behövde man aldrig lägga till eftersom han stack iväg i galopp så fort guiden gjorde det. Lite speciellt var det att guiden aldrig förvarnade innan en galopp utan stack bara iväg helt plötsligt, det överraskade mig en hel del speciellt första gången men sedan var jag ju beredd. Ena gången stack han iväg när vi red jämsides och satt och pratade med varandra, haha! Riktigt roligt var det i alla fall och helt klart värt de 1160 Peso jag betalade, kring 200 SEK.

Anders tog en tricycle till stranden och inväntade oss där för att kunna ta lite strandbilder, att Jossan sedan glömde bort att ta av sig sina nyinköpta solglasögon är något man får förbise ;).



Väl tillbaks på Blue Mango intog vi lite välbehövlig frukost och la oss sedan och lyssnade på ljudböcker och halvslumrade några timmar på varsin solstol.

Denna årstid är enligt oss helt perfekt att vara här eftersom det inte är lika mycket turister överallt men ett litet minus i kanten är väl att solen inte tar lika bra som i t.ex. Februari =(. Men detta verkar inte vara något som påverkar alla de Koreaner, Japaner, Kineser och alla de andra turistande asiaterna eftersom de envist strosar omkring med sina paraplyer, heltäckande kläder och stora solhattar samt smörjer in sig i en blekande (!) solkräm med SPF 50 för att vara helt säkra på att inte få någon som helst färg på sina bleka kroppar!

Än en gång blev det middag på Zulu Plaza till Anders glädje och där efter var vi och fick oss en helt underbart timmes massage för ca 65 kronor! Det kommer helt klart bli fler massagetimmar på det stället innan vi far härifrån =).

Och till alla er som undrat, vi har absolut ingen hemlängtan! Vore mycket bättre ifall vi kunde få stanna kvar ute i vida världen och så kom alla våra nära och kära hit tills oss istället =).

Hundvalpar och kattmatning

Efter några härliga timmar på varsin solstol gick vi iväg till Boracay´s turistinfo för att höra oss för lite mer om flyg tillbaks till Manila. Tyvärr verkar det vara dyrare att flyga åt det hållet..men så är det väl alltid eftersom de ju vet att man på något sätt måste ta sig härifrån!

Eftersom Jossan hela tiden pratat om att åka och kolla in hur hästarna ser ut och eventuellt boka en ridtur så tog vi oss en tricyle bort till stallet här på Boracay. Hästarna såg otroligt välmående ut och var i storlek och typ som små Islandshästar. Efter att ha pratat lite med ägarinnan till stallet bokade Jossan in sig på en 2-timmars tur klockan 6 nästkommande morgon.


Mannen som kört oss dit väntade på oss medans vi var in till stallet och körde oss sedan tillbaks igen. På vägen ner från huvudvägen till strandpromenaden gick vi förbi en liten veterinärstation där en veterinär var i full färd att vaccinera små 8-veckors Beagle-valpar som var gudomligt söta! De som ägde dem riktade direkt in sig på Jossan och berättade ett flertal gånger att de var till salu, så det var nog tur att det inte är allt för lätt att importera hundar hem till Sverige ;).

Vi kikade även in på en liten matbutik och inhandlade 2 konservburkar med sardiner i tomatsås till våra kära kattvänner och väl hemma bjöd vi dem på en liten smakbit som de slukade otroligt fort! Att de fräste åt oss även när vi ställde ner matskålen valde vi att se som ett tack!


På kvällen var vi ut och åt på den Thailändska restaurangen Zulu Plaza tillsammans med Mikaela och Peter. Maten var otroligt god och speciellt Anders var helt lyrisk över att de serverade hans favoriträtt samt att de var riktigt duktiga på att tillaga den.

Efter lite kortspel och allmänt småprat på stranden utanför Blue Mango var det ännu en gång dags att säga god natt till våra nya vänner och invänta nästkommande härliga dag.