söndag 4 april 2010

Sängloppor och färd till Las Vegas

Efter några timmars fixande på hotellet på grund av en otroligt irriterande anledning som beskrivs lite längre ner kom vi äntligen iväg och for då ned till hamnen för att köpa en t-shirt som Jossan kollat på tidigare. Det är ju roligt att i alla fall ha ett minne med sig från denna stad som vi både tyckte otroligt mycket om!

Den irriterande anledningen som gjorde att vi blev försenade från vårt hotell Heritage Marina i San Fransisco var sängloppor! Dagen innan hade Jossan hittat konstiga bett på sin rygg som kliade otroligt så sent på söndagskvällen for vi in till en turistdoktor för att kolla upp dem för säkerhetsskull. Och tur var ju det för han kunde snabbt konstatera att betten kom både från sängloppor och någon annan slags parasit.


Vi fick en slags kortisonsalva samt tabletter som skulle tas för att få bort dessa bett och blev tillsagda att tvätta allt vi hade haft kontakt med under dessa dagar. Doktorn sa även åt oss att leta rätt på en loppa så att vi kunde ha den som bevis ifall hotellet inte gav med sig.

Så väl tillbaka på hotellet var vi först in på rummet och hämtade två stycken innan vi började striden med dem om att det var deras fel och att det självklart var de som skulle få stå för alla kostnader samt tvätt både av bil och kläder. Efter många om och men gick vi helt vinnande ur den striden. Nu får vi bara hoppas att de håller vad de har lovat oss!

Där efter började den långa färden mot Las Vegas som enligt Google maps skulle ta oss 9 timmar och 35 minuter och eftersom vi inte kom iväg från stan förens kring 3-tiden så var vi inte framme förens vid efter 2-tiden.

Så länge vi satt i bilen så kändes det verkligen som om vi smälte in ganska så bra i denna glammiga stad med alla lyxiga bilar men när vi väl var framme blev vi tvungna att gå igenom hela casinodelen här på Caesars palace med våra välpackade ryggsäckar och matpåsar i händerna. Precis då kan vi ju inte riktigt säga att det kändes som om vi riktigt passade in. En städare skrattade lite lätt när han visade oss den långa vägen vi var tvungna att gå för att ta oss till receptionen men frågade sedan snällt ifall våra ryggsäckar var tunga. Det var nog tur i oturen att vi kom så pass sent som vi gjorde eftersom det då inte fanns lika mycket människor i casinot som kunde se eller framförallt komma ihåg vår otroligt fabulösa entré ;).


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar