Pannkakor?

Vi startade vår dag ganska så tidigt med att köra någon mil tills vi kom till Nelson lakes och stannade till vid en sjö för att inta lite frukost. Vid sjön fanns det en stor grupp med framfusiga änder som så gärna ville ha lite mat att de tiggde av oss redan innan vi hade tagit fram något och när vi klev in i husbilen för att hämta lite mer bröd så var vi nästan rädda att de skulle följa med oss in. Jossan testade på rollen som ankmamma och flockledare för en stund innan det var dags att fortsätta vår resa söderut.





Vårt andra stopp för dagen blev vid Nya Zeelands längsta hängbro som är ca 160 meter lång och sträcker sig över en starkt strömmande fors. För ca 30 kronor fick du gå över bron samt en liten runda i skogen. Det verkar som att många här på Nya Zeeland lägger till en liten extra skogstur till själva ”attraktionen” så att man ska känna att man har fått mer valuta för pengarna, för sänka priserna det går ju inte!


Efter att ha strosat runt där ett tag så fortsatte vi alltså mot dagens mål, Pancake Rocks som är precis vad det låter som, berg som har format sig som pannkakor, eller kanske man ska säga pannkakstårtor. Området var mycket häftigare än vad vi hade anat och vi hade turen med oss genom att det var högvatten och stark vind när vi kom så att vi fick chansen att se de höga vågorna som stormade in mellan bergen och bildade ett slags övertryck vilket gjorde att det sprutade upp vatten ur hål i berget.



På restaurangen i närheten kunde man självklart beställa pannkakor och pannkakstokig som Jossan är var hon tvungen att ta sig en titt på vad det var för slags pannkakor. Men efter att ha konstaterat att det var amerikanska pannkakor och att det enda som serverades till var sirap och grädde så kände även hon att 65 kronor var lite väl mastigt och vi värmde istället på vår goda skinksås som vi tillagat kvällen innan =).

Jossan som har haft den otroliga turen att ha med sig en privat chaufför under hela denna resa kände att även hon var tvungen att dra sitt strå till stacken och passade därför på här, där vi har en ca 6 meter lång husbil, det är otroligt kurvigt överallt samt vänstertrafik, att ta över ratten för en stund. Efter ca 3 mil av de ca 260 milen vi har kört här på Nya Zeeland kände hon att hon hade gjort sitt och återtog därmed glatt sin roll som kartläsare.

Vi hade bestämt oss för att stanna i Franz Josef eftersom vi siktade på att kunna följa med på en tur i en glasiär dagen efter och stannade därför på en camping i det området. Det var riktigt skönt att kunna duscha i en riktig dusch och diska med varmvatten (vi orkar aldrig vänta den halvtimme det tar att värma upp vattnet i husbilen). Vi passade även på att fylla på färskt vatten i husbilen samt tömma ut det skitiga.


Vi har hittills varit otroligt duktiga på att laga vår egen mat i husbilen och kvällens exklusiva middag bestod av en egengjord vitlökssås med champinjoner och lök som intogs med ris. Vi hade även köpt lite korv som skulle ha varit i men den såg så konstig ut att det fick bli Anders som åt den på sidan om medans Jossan helt vägrade provsmaka.