torsdag 29 april 2010

Hotellbyte

Tisdag och (äntligen) dags att byta hotell. Egentligen är det väl inte några större fel på boendet på Travelers rest när man ju tänker på att det är ett backpackers hotell men vi kan nog glatt erkänna att vi nog inte riktigt är heläkta backpackers utan vill gärna ha det där lite rena och egna utrymmet istället för alla dessa smutsiga delade utrymmen med allehanda insekter.

Gårdagskvällens försök att boka hotell gick inte så bra då våra VISA-kort som sagt har krånglat lite via internet men det var nog lite tur i oturen denna gång för när vi efter ett telefonkiosksamtal till Hotels.com, som konstigt nog bröts mitt i, samt ännu ett samtal dit via Skype där pengarna på vårt Skype-konto hastigt tog slut lyckades vi hitta vad som troligen varit felet med våra VISA-kort så när det väl var fixat kollade vi igen på Hotels.com hemsida och till vår glädje hade de nu specialpris på det hotell vi en tidigare kväll hade varit in och frågat om pris på. I hotellreceptionen ville de ha ca 100 AUD (Ca 700 kr) per natt men via internet kunde vi nu få tag på det för 59 AUD (ca 420 kr) per natt och till vår glädje fungerade vårt kort så vi kunde boka detta hotell för de 3 nätter som erbjudandet gällde. Nu får vi bara hålla tummarna för att det kommer ut något mer sista-minuten erbjudanden för fredag och lördag.

Efter en kort promenad genom stan med våra ryggsäckar så kunde vi checka in på vårt nya hotell. Och vilken skillnad! På Travelers rest gav vi ca 53 AUD per natt för ett rum med våningsäng, handfat på rummet och delad toalett/dusch och kök. Här har vi vårt eget rum med en stor dubbelsäng, eget kaklat badrum samt egen liten köksdel. Att så lite kan göra en så lycklig =).


Efter att ha duschat så gav vi oss tillbaks till restaurangen där vi åt middag igår för att äta lunch eftersom det både var otroligt gott och billigt där. Mätta och glada gav vi oss sedan ner till Darling Harbour för att kolla lite i hamnen samt i butiker. Tyvärr var himlen alldeles igenmulen idag så hamnen var inte riktigt lika mysig att sitta vid som den kunde ha varit.

På vägen tillbaks till vårt hotell, Travelodge Sydney, som ligger närmare huvudcentrum men lite längre från klubbar och dylikt, så stannade vi till och på en stor matvarubutik och handlade lite hårfärgningsmedel.

Vår kväll blev en riktig fixarkväll då vi hann med att färga båda våra hår (en blev ljusare och en mörkare) samt tvätta kläder.

måndag 26 april 2010

Operahuset

Vi ägnade vår måndag åt att ta en obligatorisk promenad genom stan, förbi Opera-huset och Sydney Harbour bridge och genom den stora botaniska trädgården. I solen blev det riktigt varmt och skönt så vi satt en stund nere vid kajen och bara njöt och kollade på alla människor som strosade förbi.



Lite häftigt är det ju att vara Svensk när man går där förbi eftersom plattorna som täcker Opera-huset ju kommer ifrån svenska Höganäs AB! Och arkitekten är ju från Danmark så vi Skandinaver kan vara stolta när det gäller detta fantastiska bygge =).


Promenaden i den botaniska trädgården gjorde att vi bestämde oss för att ta en picknick där någon dag likt så många andra människor eftersom det såg så mysigt ut.



I den botaniska trädgården har de dock problem med fladdermöss som för hit bakterier samt äter upp frukten som finns. Och det var verkligen otroligt mycket fladdermöss i träden!!




På vägen tillbaks till vårt hotell hoppade vi in på en restaurang som hade maträtter för ca 50 kronor ifall man köpte något att dricka vilket vi snabbt hakade på. En middag bestående av grillat kycklingbröst med sötpotatis och champinjonsås för två personer och ett glas vin och en öl för ca 175 kronor är ju inte helt fy skam =).

Väl tillbaka ägnade vi en stund åt att boka en tur där man får se kängurur och koalor på fredag samt att vi försökte hitta ett nytt hotell för kommande nätter i Sydney eftersom vi helst inte ville bo kvar där vi bodde nu. Vi tänkte stanna här tills på söndag då vi har en biljett bokad till guldkusten där Byron Bay är vårt mål.

Kalamata Oliver

På söndagen började vi dagen med den obligatoriska ”dagen-efter-pizzan” som var otroligt god men det är ändå lite så att vi längtar hem till Härnösands-pizzan!

Där efter ägnade vi några timmar åt att strosa runt i Sydney medans vädret snabbt ändrades mellan sol-regn-sol. Vi tog en promenad förbi Hyde Park, längs Oxford Street som är en lite dyrare shoppinggata samt den gata med flest barer och inneklubbar och då mest gayinriktade sådana.


Det var otroligt mycket folk ute eftersom de firar Anzac day, vilket är en hyllning av de Australiensare och Nya Zealändare som deltog i första världskriget, både söndag och måndag med jättefest!

Australiens Gunther??
Jossan är helt lyrisk över att de har haft riktiga (Kalamata) oliver på båda restaurangerna som vi har varit på här i Sydney och plus att de har en hel del charketuributiker där de säljer oliver av alla olika slag på lösvikt.

Idag fick vi även se till och byta hotellrum eftersom vi hittade skalbaggar av något slag inne på rummet. Nu får vi hålla tummarna för att det inte var sängloppor och att det inte finns några i vårt nya rum.

Vi var lite trötta efter vår utgång dagen innan så vi deltog inte i firandet denna dag utan såg istället en film och somnade i lagom tid inför morgondagens upplevelser.

Över till Australien

Vi hade köpt tur-retur biljett med flygbussen igår så när väl bussen kom den ofta verkar vara försenad så tog vi den raka vägen ut till flygplatsen.

Vi var för ovanlighetens skull ute i riktigt god tid så vi kunde i godan ro checka in, äta frukost, och gå genom säkerhetskontrollen.

Överallt skämtade de och hade roligt åt både Woody, som ju reser ovanpå Anders ryggsäck innan vi har checkat in dem, samt vårt stora drinkglas från Las Vegas. Mannen vid säkerhetskontrollen ursäktade skrattandes att han inte kunde tillhandahålla några Pina Coladas där och mannen vid passkontrollen undrade glatt ifall Woody hade något pass. Så vart vi än går gör vi oss kända och ihågkomna! Anders och Woody finns till och med på kort på en mans mobiltelefon!

Flygresan över till Australien gick otroligt smidigt för Anders som sov och för Jossan som hade fullt upp med att kolla på alla dokumentärer som hon ville hinna se. Detta var helt klart en sådan flygresa som hade kunde varit längre eftersom det både fanns mycket underhållning och det serverades mat och fri dryck. Air New Zealand har varit jättebra båda gångerna vi har flugit med dem och detta plan var ännu lite lyxigare med modernare underhållningssystem och så vidare.

Väl framme ringde vi vårt hotell Travelers rest som hade gratis skjuts från flygplatsen eftersom vi hade bokat 3 nätter hos dem.

På hotellet blev det lite internet på rummet, duschning och mat inför vår första partykväll i Sydney och Australien!



Det blev en riktigt trevlig kväll då vi träffade ett par från Danmark som hade flyttat hit för 8 månader sedan och vi var inte hemma förens vid 4-tiden.

lördag 24 april 2010

Sky Tower Casino

Det blev en riktigt mysig fredagsmorgon med film direkt på morgonen eftersom Jossan lyckades somna ifrån filmen kvällen innan. Där efter tog vi oss ner på stranden för att kolla in den svarta sanden som kanske inte var så svart som vi hade trott. Vi skulle nog mer kalla den gråbrun, fast jämför man med en alldeles vit strand i Thailand så kanske man kan få vissa partier till svarta ;).


Vi gick även upp för Lions Rock som var en hedring till de människor som för länge sedan hade levt, krigat och dött vid detta berg. Det var inte tillåtet att gå hela vägen upp på grund av rasande stenar men det var i vilket fall en otrolig utsikt över stranden och omgärdande hus från den utsiktsplats som var framtagen i någon kvinna som tidigare brukat sitta där anda. Detta var verkligen en plats där man skulle sitta ner och ta vara på stunden vilket vi passade på att göra.


Anders passade även på att ta ett dopp i det kyliga havet innan det var dags för lunch samt utstädning av husbilen.


Vi trodde att vi hade gott om tid på oss tills återlämningen men efter att ha kört lite fel samt råkat slängt bort vägbeskrivningen till återlämningsplatsen blev det helt plötsligt stressigt. Men efter lite strul så lyckades vi i alla fall köra in hos Apollo ca 15 minuter före stängning så det löste sig ju i alla fall.

Tyvärr blev vi tvungna att betala 75 NZD för att de upptäckte någon skada på trappan bakpå som inte funnits där tidigare enligt dem. Efter mycket diskussioner och sura toner fick vi betala den summan men det är då säkert att vi inte kommer att rekommendera Apollo husbilar för någon när de inte kunde släppa igenom en så liten skada när vi är fullförsäkrade. Summan vi fick betala var en administrationsavgift.

Vi tog sedan den fria skjutsen till flygplatsen och därifrån tog vi flygbussen in till stan där vi checkade in på Princeton Apartments där vi ska bo inatt.

På kvällen var vi först ut och åt på en liten mexikansk restaurang innan vi begav oss vidare till Sky Tower där casinot var vårt mål för kvällen. Efter någon timmes Black jack spelande för Anders del där han hade en otrolig otur och förlorade 300 NZD på kort tid och vi egentligen var på väg att gå hem så vände äntligen hans tur och vi lyckades till slut gå 345 NZD plus istället! Så det var med ett leende på läpparna vi gick tillbaks till hotellet för att sova och vila upp oss inför morgondagens flygresa över till Australien.

fredag 23 april 2010

Hobbiton

Vi ägnade vår torsdagsförmiddag åt att ta det lugnt, kolla lite saker på internet samt äta lunch på en Thailändsk restaurang. Vi hade sovit på en parkering nästan mitt i Matamata bredvid informationscentret där vi visste att man var tvungen att boka sina biljetter ifall man ville besöka Hobbiton eller Frodige Fylke som det ju också går under.


Vi tog i alla fall en eftermiddagstur dit och enda tills vi hörde att kraven för att få spela en hobbit var att man skulle vara max 165 lång, ha knubbiga kinder och krulligt hår så trodde vi att vår guide spelat en av dem. Dock klarade han inte längdkravet då han såg ut att vara bra mycket längre än 165.

Han var en mycket bra guide och det var roligt att höra om allt han hade att berätta. Tyvärr finns det någon konstig regel om att man inte får berätta om det han sagt eller visat oss under turen. Alltså kan vi inte visa några bilder därifrån här i bloggen.

Efter själva hobbitturen fick vi se på när de klippte ett får samt att vi fick testa på att flaskmata hungriga lamm. Dessa lamm var 5 månader gamla men de som har turen att komma när det är rätt säsong får chansen att mata pyttesmå lamm. Detta var nog den del av turen vi uppskattade mest förutom att lyssna på vår rolige guide förstås =).




Väl tillbaka satte vi oss i husbilen och körde i de ca 2,5 timmarna det tog för oss att komma till Piha beach där det sägs vara svart sand på stranden. Vi kom dit lite för sent för att kunna undersöka det redan denna dag så det får bli morgondagens äventyr innan det är dags att städa ur och lämna tillbaks vår hyrbil och checka in på ett hotell i Auckland för en natt.

onsdag 21 april 2010

Tillbaks på Nordön

Började denna onsdagsmorgon med att prata lite med nära och kära hemma som ju fortfarande hade tisdag hos sig. Vi passade även på att tvätta våra kläder i campingens tvättmaskiner eftersom det började sina i vårt klädförråd.

På campingen fanns en katt som var väldigt kelsugen så vi passade på att bjuda den på korven som ingen av oss riktigt ville äta upp. Den verkade helt klart uppskatta den bättre än vad vi gjorde!


När allt var färdigtvättat och ihoppackat gav vi oss av norrut med Matamata och Hobbiton som mål. Vi gjorde något kortare stopp på vägen där vi stannade och köpte lite färsk frukt samt att vi stannade och åt på Pizza hut.


Väl framme blev det en film, lite oliver och vin i husbilen.

Under våra guidade turer här på Nya Zealand har vi fått lära oss att ifall man går vilse ska leta reda på denna ”silverfärgade” växt och samla ihop och vänder med undersidan uppåt och lägger i en hög på en öppen plats. Den silverfärgade ytan reflekteras månens ljus vilket förr i tiden gjorde att folk högt upp på berg kunde se vart man befann sig och i vår tid att helikoptrar och flygplan kan se oss.

Till häst

Eftersom Jossan inte riktigt kunde släppa sin idé om att rida här på Nya Zeeland började vi denna tisdag med att försöka hitta ett informationscenter. Till slut kilade vi in på ett backpackershotell där man även kunde få lite information om olika turer. Vi försökte även boka färjan tillbaks till Nordön med dem men tyvärr gick inte det och Nya Zeeland verkar inte riktigt tycka om våra Svenska VISA kort så det fungerar inte att boka och betala något via internet för oss.

Tjejen på hotellet ringde i alla fall och kollade så att det fanns möjlighet att rida på ett ställe ca 2,5 timme från Christchurch på vägen till Picton och färjan vilket vi genast satte fart emot.

Tyvärr blev inte riktigt ridturen som vi hade önskat oss. Utsikten över bergen var inte riktigt så strålande som de hade sagt, att rida genom en fors full med stora stenar kändes inte så roligt som vi trott och att skritta på en lerig skogsstig är kanske inte något som ger speciellt hög adrenalinkick. Det var dock en lugn och mysig tur och det var roligt att få sitta till häst igen (tyckte Jossan) men det var kanske inte riktigt värt det vi betalade.


Det otroliga med denna ridtur var ändå att Jossan äntligen fick se Anders till häst! Det tog bara lite drygt 5 år (då hon har ägt en häst ca 3 av dem) och en resa till andra sidan jorden för att detta skulle bli möjligt ;).


Efter vår ridtur for vi in till Kaikora, närmsta stad, och bokade färjan över till Nordön för kvällen innan vi satte fart för att hinna i tid till incheckningen i Picton. Lite mat hann vi handla med oss innan det var dags att fara ombord och själva resan över gick smidigt eftersom de visade två roliga filmer som vi kunde sitta och kolla på.

Väl iland på Nordön hade vi bestämt oss för att fara någon mil norrut innan vi tog in på en camping. Jossan hade tidigare under dagen pratat om vad enkelt och behändigt det var att man alltid kunde komma sent till campingplatserna och få en plats även fast det inte var någon personal där. Men det fick hon äta upp ikväll eftersom vi inte förens på 3:e försöket efter ett telefonsamtal genom ett interntelefon på campingen till en ur personalen hittade en plats att övernatta på.

Blått vatten och hockey

Efter en liten sovmorgon på ca 30 minuter extra for vi vidare och nu har vi ju vänt så att det bär av norrut igen. Vårt mål för dagen var den turkosblå sjön Lake Tekapo som ligger ca 2,5 timme ifrån Queenstown. Väl framme visade det sig att man både kunde bada i heta bassänger samt åka skridskor vid sjön. Vintertid finns det även möjlighet att åka skidor men deras vinterpark öppnar inte förens i juli då även Nya Zeelands största ishockeycup hålls på deras isrink.



Vi passade först på att njuta av det otroligt härliga vädret som dagen bjöd på genom att äta vår egenlagade lunch utomhus med utsikt över sjön innan Anders var tvungen att testa på deras isrink.


Till Anders stora glädje fanns det riktiga skridskor (inga isdansskridskor) samt att man kunde lägga till 5 NZD (Ca 30 kronor) så att man fick tillgång till klubba, puck och mål. Efter att Anders hade roat sig på isrinken ett tag så passade vi på att lägga upp lite blogginlägg innan vi förflyttade oss till andra sidan huset, motför isrinken, till de heta poolerna.



Observera den svenska tröjan!
Det fanns tre stycken pooler med 36, 38 och 40-gradigt mineralvatten i. Det var otroligt härligt och avslappnade att få ligga där en stund och njuta av utsikten när solen gick ner över bergen.



Vi intog sedan lite sen middag innan vi for vidare mot Christchurch där vi stannade på en infartsväg för natten. Det är verkligen behändigt med husbil här på Nya Zeeland eftersom man får stanna nästintill precis vart man vill och det finns en hel del ställen där du kan tömma och fylla på vatten utan att behöva stanna till på en camping.

Milford Sounds

Vi var uppe kring 8-tiden och var ganska så trötta efter lite för få timmars sömn. Efter frukosten bar det i alla fall av vidare mot Milford Sounds, där en hel del scener från Sagan om Ringen är inspelade, där vi på morgonen hade förbokat biljetter till en eftermiddagskryssning kring fjordarna.

Kvinnan på campingen som hade bokat vår tur stressade på oss att fara eftersom hon tyckte att vi hade så lite tid på oss att ta oss den långa biten till Milford Sounds. Så vi kan väl säga att det var lite tack vare henne som vi både hann äta lunch och sova en liten stund när vi hade kommit fram eftersom det inte alls tog 5 timmar som hon hade sagt till oss.


Vi har funderat en hel del på de långa sträckor som vi kör och har kört varje dag under vår resa. Hemma skulle vi aldrig sätta oss i bilen för att åka till Stockholm för en 1,5 timmas tur och sedan sätta oss i bilen för att åka tillbaks hem igen. Men det är sådana sträckor vi kör här utan att blinka.

Turen kändes lite kort men var trevlig och det fanns mycket vackert att se på kring dessa fjordar med alla vattenfall. Lite surt var det att vi upptäckte att vi kunde ha fått turen för halva priset eftersom Apollo (husbilsfirman) hade ett samarbete med Milford Cruises som vi tog turen med, men det var det ingen som hade berättat det för oss så..


I slutet av turen åker båten otroligt nära ett vattenfall och man blir förvarnad att gå in ifall man inte vill bli blöt. Vi var de enda som stannade kvar ute med våra regnjackor riktigt tätt omkring oss. Det sprutade en hel del vatten in i båten men upplevelsen att vara så nära ett så stort vattenfall vägde tyngre än att vi blev lite blöta. Det blöta torkade också otroligt fort eftersom vi än en gång hade turen med oss så att solen valde att visa sig precis under vår tur =).


På vägen tillbaks stannade vi till på en restaurang i Te Anau för att inta lite god middag. En söndag visade sig vara en perfekt dag att äta middag på denna restaurang eftersom de varje söndag har ett specialerbjudande på en kötträtt. Vi testade båda på lamm som serverades med champinjonsås och potatis vilket var riktig gott!

Vi gick sedan runt en stund för att försöka hitta något internetcafé som var öppet men som alla städer här på Nya Zeeland verkar allt stänga riktigt tidigt om kvällarna. Känns lite konstigt eftersom vi ju precis kommer ifrån USA med alla dess dygnetruntöppna butiker. Något vi har tänkt på här på Nya Zeeland är att det verkar finnas så otroligt många mysiga restauranger i varje liten stad, eller det är väl mer som byar, som vi passerar. Nu har vi ju valt att äta det mesta i vår husbil för att hålla kostnaderna nere men möjligheterna till att ta ute på mysiga restauranger verkar vara stora!

Där efter for vi vidare någon tills vi precis hade passerat Queenstown där vi valde att stanna för natten på någon liten parkeringsliknande sak i närheten av motorvägen.

tisdag 20 april 2010

Glaciärtur

Efter någon timmes kikande på internet och pratande i telefon via Skype packade vi ihop våra saker igen och for för att hitta någon glaciärtur. Alla turer i Franz Josef glaciären var fullbokade så bokade istället en halvdagstur i den närliggande Fox glaciären.

Det visade sig att vi hade oroat oss alldeles för mycket för att frysa på den här turen eftersom det mesta såsom fleecetröjor, skor, ullsockar, regnbyxor och så vidare tillhandahålls. Att vi sedan även hade sådan ofantlig tur att solen valde att visa sig precis under vår tur vilket är riktigt ovanligt enligt vår guide som även berättade att de har otroligt få helt soliga dagar längs västkusten.

Turen varade i ca 4 timmar men själva tiden på glaciären pågick i en dryg timme av den tiden eftersom man var tvungen att ta sig igenom en passage i skogen för att komma till en lämplig plats att påbörja själva delen på is. Vi blev tilldelade rejäla isdubbar som man satte fast på sina kängor precis innan vi gick ut på glaciären.


Det var otroligt häftiga att blicka ut över glaciären och dalen den befinner sig i. Vår guide var riktigt duktig på att berätta och det var intressant att höra om hur mycket glaciären förändras bara på en dag och om hur omkringliggande natur påverkas av dess förflyttning. Men man önskar nästan att man hade med sig någon som kunde anteckna allt som sägs eftersom det är svårt att ta in och komma ihåg så mycket ny information samtidigt som man bara försöker njuta och ta vara på stunden.

Vi hade inte bara tur med att få se solen kika fram utan vi fick även chansen att se en vacker regnbåge spegla sig emot de höga bergen som omgärdar glaciären.


Väl ute på glaciären fick gå en liten sväng som de hade hackat upp för att det skulle vara lite enklare att gå samt att vi passade på att provsmaka lite av isen. Guiden berättade att isen i glaciären smälter 7 gånger långsammare än den is vi har i frysen.



När vi kom tillbaks efter turen tog vi vår husbil och fortsatte längre söderut med Queenstown som mål. Vi var framme kring 00-tiden och for då in på en camping för att sova.

Pannkakor?

Vi startade vår dag ganska så tidigt med att köra någon mil tills vi kom till Nelson lakes och stannade till vid en sjö för att inta lite frukost. Vid sjön fanns det en stor grupp med framfusiga änder som så gärna ville ha lite mat att de tiggde av oss redan innan vi hade tagit fram något och när vi klev in i husbilen för att hämta lite mer bröd så var vi nästan rädda att de skulle följa med oss in. Jossan testade på rollen som ankmamma och flockledare för en stund innan det var dags att fortsätta vår resa söderut.





Vårt andra stopp för dagen blev vid Nya Zeelands längsta hängbro som är ca 160 meter lång och sträcker sig över en starkt strömmande fors. För ca 30 kronor fick du gå över bron samt en liten runda i skogen. Det verkar som att många här på Nya Zeeland lägger till en liten extra skogstur till själva ”attraktionen” så att man ska känna att man har fått mer valuta för pengarna, för sänka priserna det går ju inte!


Efter att ha strosat runt där ett tag så fortsatte vi alltså mot dagens mål, Pancake Rocks som är precis vad det låter som, berg som har format sig som pannkakor, eller kanske man ska säga pannkakstårtor. Området var mycket häftigare än vad vi hade anat och vi hade turen med oss genom att det var högvatten och stark vind när vi kom så att vi fick chansen att se de höga vågorna som stormade in mellan bergen och bildade ett slags övertryck vilket gjorde att det sprutade upp vatten ur hål i berget.



På restaurangen i närheten kunde man självklart beställa pannkakor och pannkakstokig som Jossan är var hon tvungen att ta sig en titt på vad det var för slags pannkakor. Men efter att ha konstaterat att det var amerikanska pannkakor och att det enda som serverades till var sirap och grädde så kände även hon att 65 kronor var lite väl mastigt och vi värmde istället på vår goda skinksås som vi tillagat kvällen innan =).

Jossan som har haft den otroliga turen att ha med sig en privat chaufför under hela denna resa kände att även hon var tvungen att dra sitt strå till stacken och passade därför på här, där vi har en ca 6 meter lång husbil, det är otroligt kurvigt överallt samt vänstertrafik, att ta över ratten för en stund. Efter ca 3 mil av de ca 260 milen vi har kört här på Nya Zeeland kände hon att hon hade gjort sitt och återtog därmed glatt sin roll som kartläsare.

Vi hade bestämt oss för att stanna i Franz Josef eftersom vi siktade på att kunna följa med på en tur i en glasiär dagen efter och stannade därför på en camping i det området. Det var riktigt skönt att kunna duscha i en riktig dusch och diska med varmvatten (vi orkar aldrig vänta den halvtimme det tar att värma upp vattnet i husbilen). Vi passade även på att fylla på färskt vatten i husbilen samt tömma ut det skitiga.


Vi har hittills varit otroligt duktiga på att laga vår egen mat i husbilen och kvällens exklusiva middag bestod av en egengjord vitlökssås med champinjoner och lök som intogs med ris. Vi hade även köpt lite korv som skulle ha varit i men den såg så konstig ut att det fick bli Anders som åt den på sidan om medans Jossan helt vägrade provsmaka.

måndag 19 april 2010

Färja till Sydön

Vi startade dagen tidigt som vanligt och for iväg för att hitta vandringsleden som vi läst om. Tyvärr visade sig vädret inte vara på vår sida och den blå himlen med den starkt lysande solen som vi glatt vaknade upp till ändrades snabbt till en disigt regngrå slöja över oss. I och med detta fick vi ställa in den bergsvandring vi hade planerat och intog istället lite frukost med bergen som utsikt och satte sedan fart ned mot Wellington och färjan över till Sydön.



Egentligen hade vi inte tänkt fara över till Sydön eftersom färjan är så pass dyr, speciellt då vi ju vill ha vår husbil med oss, samt att vi ju inte har allt för mycket tid på oss här på Nya Zeeland. Men efter lite funderande fram och tillbaka kom vi fram till att vi skulle ångra oss ifall vi inte for över och även fick se lite av Sydön så vi for till båda färjebolagen här i Wellington för att kolla upp lite priser.

Det blev slutligen Bluebridge som fick ta oss med över till den Sydliga delen av Nya Zeeland och efter att ha lagat och ätit lite mat inuti husbilen var det så dags att fara ombord.

Båtresan tog ca 3,5 timme och går mellan Wellington på Nordön till Picton på Sydön. Jossan ägnade sig åt att skriva blogginlägg medans Anders tog sig en välförjänt vila som den ständige chaufför han är.


Väl framme vid 00.30 tiden körde vi i ca 1 timme för att korta ner morgondagens körsträcka lite och sedan parkerade vi husbilen vid en liten rastplats bredvid en fårhage och la oss för att sova i några timmar.