På väg mot USA och Fort Lauderdale

Vi efterfrågade senare utcheckning och ägnade morgontimmarna åt att rensa i vår packning och försöka få ner allt i våra nu otroligt välfyllda ryggsäckar. Vi hade under gårdagen lämnat in allt vi hade haft med oss på vandringen för tvätt och han var mäkta förvånad över hur mycket kläder det var och det var ändå inte hälften av all packning vi nu har att bära omkring på. Som tur är har vi ju nu varsitt handbagage istället för ett delat vilket gör packningen i alla fall lite enklare.

Vårt flyg till Lima var ca 20 minuter försenade så först blev vi lite nervösa eftersom vi sedan innan bara hade ca 1 timme till nästa flyg men det var inga problem och efter att först ha haft lite problem eftersom de hade någon konstig regel att man själv måste ha med sig sitt ESTA-nummer (fungerar som ett slags visum till USA) för att kunna bekräfta det mot det nummer hon ser är inregistrerat på de pass vi faktiskt visar upp för henne. Så efter lite klagomål på detta konstiga system blev vi hänvisade till deras IT-avdelning, och slapp därmed att uppsöka något internetcafé, där vi fick hjälp med att skriva ut våra ESTA-nummer så att hon kunde kolla så att det var samma som var inregistrerade på vårt passnummer. En liten detalj i historien för att förklara det dumma med detta system är att man letar upp sitt ESTA-nummer genom att söka på sitt passnummer, men men man kommer väl aldrig att sluta att förvånas över alla konstiga rutiner och system som finns världen över.

Men slutet på incheckningen blev dock så mycket smidigare då vi bokat Business Class, även fast vi bokat billigast möjliga resa, vilket gjorde att vi hade tillträde till deras VIP-lounge!!

Dock hade vi bara ca 15 minuter som vi kunde sitta i loungen men på den korta tiden hann vi få oss färskpressad apelsinjuice, nötter och några kakor så vi får nog se oss som nöjda =). Och det var ju inte slut på lyxigheterna här!

 

Väl på flygplanet blev man tillfrågad vad man ville ha till varmrätt. Eller alla andra blev det, vi lyckades på något vis hamna sist på båda flygningarna så att det bara fanns en rätt kvar, men men lika glada var vi för det. Vi blev även tillfrågade vad vi ville ha för dryck till nötterna som serverades före middagen samt vad vi ville dricka till själva middagen så självklart var Josefin tvungen att göra som på film och ta ett glas bubbel som fördrink och hon fnittrade som ett litet barn redan innan alkoholen kommit in. Tänk vad lite som kan glädja så mycket ibland!!

Vi hade alltså business class på båda flygningarna varav den första gick till Panama och den andra till Miami. Otroligt lyxigt och ett roligt minne att ha med sig, och så kändes det ju extra lyxigt såhär dagarna efter våra nätter i tält och mat ute i det fria. Lyx och njutning på helt olika vis =).

Eftersom vi kom fram på natten till Miami var det nästan inga köer vid pass-kontrollen alls så det gick otroligt smidigt och efter inte allt för lång tid blev vi upplockade av vår hotell-shuttle och körda till det hotell där vi skulle spendera vår första natt här i USA.