Kristusstatyn & Fotboll

Uppe med tuppen för promenad (man börjar fundera ifall vi är på semester eller träningsläger!) bort till Flamengos hemmaarena för att köpa biljetter till kvällens match mot ett lag från Ecuador (Sydamerikas Champion League). Kvinnan som satt innanför det lilla hålet, som mer såg ut som en liten fängelsecellsöppning, kunde absolut ingen engelska men som tur var fick vi hjälp från en man som också skulle gå på matchen.

När matchbiljetterna var inköpta hoppade vi in i en taxi till Kristusstatyn. Mannen som körde taxin försökte länge säga något speciellt till oss men ingen av oss fattade något av det förens han tog upp tidningen och pekade på en text där det var en notis om att det var internationella kvinnodagen denna dag! Inte för att vi riktigt vet vad han ville säga med detta men det var ju roligt att han så ihärdigt ville att vi skulle förstå vad han hade att säga =).

Även idag var det 1,5 timmes väntetid till tåget upp till kristus men idag hade vi ju tid att vänta så vi ägnade den tiden åt att strosa runt lite i närheten, sola samt kika in i en kyrka i närheten. Fast hade vi vetat om att det gick att gå även dit upp och att man på så sätt skulle ha sparat in 50 reais (ca 200 kronor) eftersom man bara behövt betala inträdet på 18 reais och varit uppe ungefär samma tid, så hade vi nog valt att gå upp istället. Vi behöver ju backträningen inför Machu Pichu ;).

Ett tips till de som tar tåget upp till Kristus-statyn är att se till att få en plats på sidan med två stolar riktade nedåt då man får en fantastisk utsikt över Rio! Det bästa är att ta dessa platser på vägen upp eftersom på vägen ner har alla andra också förstått detta och rusar in i tågen för att få tag på dessa platser.

Väl uppe vid statyn är det mäktigt att se hur otroligt stor han faktiskt är! När vi flög med helikoptern såg vi ju att den var riktigt stor men det blir inte riktigt samma känsla när man tittar ner på statyn från en helikopter som när man själv står bredvid den. Det är verkligen svårt att förstå hur otroligt stor den är tills man får se den i verkligheten!

Självklart är det massvis av turister vid en sådan här stor turistattraktion men stundvis minskar det ner ganska så hastigt, när de stora grupperna försvinner för att bytas ut mot andra grupper, så då får man passa på och försöka få till någon bra bild!

När vi var uppe vid statyn var det några segelflygare som flög runt statyn och en kille flög längre runt och vinkade, tjoade och hade sig!

På vägen ner med det skumpiga och högt väsnande tåget lyckades Josefin, som vanligt när hon åker något motordrivet fordon, att ta sig en liten oplanerad power-nap vilket skulle visa sig vara välbehövligt eftersom det blev en fortsatt händelserik dag.

Tanken efter att vi varit vid statyn var att vi skulle ta oss till stadsdelen Lapa och efter lite om och men så lyckades vi komma med en buss som skulle ta oss dit. Men eftersom vi inte riktigt visste vart vi skulle kliva av och eftersom människorna alltid verkar förstå fel när man frågar dem vart man är när man sitter på bussen så lyckades vi än en gång kliva av för tidigt. Men detta skulle visa sig bli ett riktigt lycko-stopp i längden!

Först intogs lite sen lunch på en mysig restaurang i området där vi hade hoppat av och därefter tog vi oss till Metron för att börja bege oss mot fotbollstadion. Vi hade först tänkt att ta en taxi dit men alla vi frågade avrådde oss eftersom det skulle bli alldeles för dyrt tyckte de. Så sagt och gjort bestämde vi oss för i alla fall ge metron en chans på vägen till matchen.

Men problemen började direkt eftersom vi inte visste vart vi skulle åka, och eftersom nästan ingen annan heller verkade veta det, även fast vi visade dem våra fotbollsbiljetter med namnet på stadion. Detta hade ju inte varit några som helst problem ifall Macarana arenad inte var stängd för renovering inför VM i fotboll, eftersom den har en egen tunnelbanestation, utan det blev problem nu när vi istället skulle ta oss till en annan arena.

Men här klev brasilianarna in och visade verkligen upp hur trevliga och hjälpsamma de kan vara. Det började med att vi frågade några studenter som var ute och tiggde pengar i och med någon slags nollning, kroppsmålade till olika figurer. En av dessa studenter ringde runt för att kolla ifall någon han kände visste hur man skulle ta sig till arenan utan napp. Dock hade vi tur att det precis då kom ännu en ung kille som var hyfsad på engelska som gick med oss ner och försökte fråga de som arbetar på metron hur man skulle ta sig till arenan. Men även de verkade tycka att det var lite klurigt.

Och precis när vi stått där och kommit så långt att vi förstått att vi först skulle åka till centralstationen för att byta till något annat tåg där så kom vår räddande ängel, en kille som också skulle till matchen, och som erbjöd oss att hänga på honom hela vägen!

Hans hjälpsamhet slutade inte där utan han hjälpte oss att köpa rätt biljetter (vilket inte är det lättaste här i brasilien då det är olika typer av biljetter för allt möjligt), guida oss till rätt tunnelbana, presentera oss för sina vänner (som också verkade tycka att det bara var trevligt att vi hängde på dem), och sedan hela tiden se till att vi hängde med dem hela vägen fram till våra platser i arenan.

Vi har nog aldrig tidigare varit med om en sådan trängsel i tunnelbanan som det var på vägen till matchen.  Människorna utanför tryckte in så många personer i vagnen som det bara gick och så ytterligare några till. Ingen behövde i alla fall hålla i sig under resten av tiden i tunnelbanan och det var ju tur att ingen av oss lider av klaustrofobi!

Vid arenan var det otroligt mycket människor och självklart även mängder av försäljare och oärliga människor som man ska hålla sig undan så att de inte snor biljetter eller några andra värdesaker.

Platserna i arenan är inte numrerade utan man köper en plats i övre eller nedre sektionen på östra eller västra sidan och som tur var hade vi köpt platser inom samma sektion som killarna som hjälpt oss.

Att besöka Brasilien, the homeland of fotball, utan att ha sett fotboll är som att vara i Paris utan att ha sett Eiffeltornet! Matchen i sig bjöd väl inte på något toppenspel men bara upplevelsen när fansen sjunger, dansar och hejar på sitt lag och vi fick i alla fall uppleva ett mål som gjordes av den välkände forwarden Vanger Love.

Den andra välkände spelaren på plan var Ronaldinho som hade några farliga frisparkar och framspelningar utan att resultera i något mål.

Våra hjälpsamma änglar från söder hjälpte oss även hela vägen till tunnelbanestationen i Ipanema där vi fick övertala killen (de andra hade hoppat av tidigare) som bodde precis vid tunnelbanan att vi faktiskt hittade därifrån på egen hand eftersom vi bara var 4 gator från vårt B&B.

På vägen tillbaks stannade vi och intog lite pommes frites på en bar innan vi gick hem och packade om i våra ryggsäckar eftersom vi tänkte lämna en av ryggsäckarna i Rio när vi far till Ilha grande.