Iguauzu-fallen från den Argentinska sidan

Söndag och vår andra dag vid Iguazu-fallen, men denna dag var det dags att se dem från den Argentinska sidan. Vi kom iväg från vårt Hostel något försenade och kom även fram ännu senare än planerat eftersom vår chaufför, som körde både oss, ett par från Brasilien och en familj boende i Brasilien men där frun ursprungligen var Irländsk (så hela familjen var två-språkiga) först körde förbi flygplatsen för att låta familjen ta ut pengar och där efter stannade på ett super-market och tyckte vi skulle inhandla lite vatten, eftersom det är så dyrt inne i parken (vilket helt klart stämde), och där efter ett stopp på bron, som binder samman Argentina och Brasilien, för lite fotografering där chauffören hade flera egna idéer på hur vi skulle bete oss på varje kort som han prompt skulle ta på oss.

 

Väl framme och inne i parken förklarade chauffören, eller egentligen familjen som också var med eftersom chauffören mest pratade spanska, att det var bäst att börja med båtturen till ön eftersom den stängde först av allt i parken (15.15).

Det finns en hel del fler delar att uppleva på den Argentinska sidan jämfört med den Brasilianska. Här finns övre och nedre gångstigar, tåg till Djävulsfallet, båttur över till en liten ö samt båtturer där du får åka in i vattenfallen.

För att slippa dilemmat med andra turister som inte tar de bilder vi vill ha så hade vi idag bestämt oss för att inviga vårt stativ och vår fjärrutlösare vilket visade sig vara en otroligt lyckad idé. Att vi sedan tog en hel del uppmärksamhet från fallen eftersom de flesta andra turister stannade upp för att kolla vad vi höll på med får vi väl be om ursäkt till vattenfallen för ;).  Detta är i alla fall något vi verkligen kan rekommendera eftersom det är så otroligt mycket enklare att få de bilder du vill ha samt att få lite fler bilder än vad en otålig turist har tid att ta åt dig.

 

 

Här på den Argentinska sidan så får en närmare vy av många vattenfall och på flera ställen blir du riktigt blöt de stunder vinden ligger på. Men vattenfallen är verkligen otroligt maffiga och det är svårt att riktigt förstå med vilken kraft vattnet forsar ner för fallen.

 

På ön kunde man både doppa sig i vattnet på ett inhägnat område samt vandra upp en bit för berget till två stycken utsiktsplatser. På en av stigarna blev vi överraskade av ett bältdjur och vi vet inte vem som hoppade högst, bältdjuret eller Josefin, när de båda såg varandra. Efter lite väntan vågade sig i alla fall bältdjuret fram ur buskarna igen så att vi kunde få ta några kort på det smått underliga djuret.

 

Där efter var det vår tur att bli blöta! Båtturen som kostar extra  (130 peso per person, drygt 200 kronor) tar dig riktigt nära 3 stycken vattenfall där det sista är där det blir riktigt, riktigt blött! Vi drog på oss våra regn-ponchos men i och med det starka trycket så läckte de in lite i halsen vid det största fallet så sista gången valde Anders att ta av sig sin poncho och bli genomblöt eftersom, det enligt honom, var  precis det som var meningen med denna båttur.

Vi tog nog lite längre tid på oss vid varje utsiktsplats än vad som är normalt så när vi väl bestämde oss för att ta tåget till djävulsfallet så var det i sinom tid eftersom det var det allra sista tåget för dagen (klockan var då 16.10).

Efter den ca 10 minuter långa tågturen och en gångtur på ca 15 minuter över forsarna som bildar fallen så kommer du alltså fram till Iguazu-fallens höjdpunkt, Garganta del Diablo! Och det är verkligen precis så häftigt som vi hade läst att det skulle vara. Fallen är otroligt höga och med sin halvmåneformade form ger den ett så unikt uttryck att det är svårt att beskriva det med ord. Dessa fall måste nog ses med egna ögon för att man verkligen ska förstå hur mäktiga de är.

Att det inte för allt för länge sedan var en kvinna som föll över kanten precis vid detta fall och aldrig återfanns gör det om möjligt ännu mer respektingivande.

Flera gånger under denna dag kunde vi även njuta av synen av regnbågen och häftigast var det nog under båtturen då regnbågen såg ut att ligga i vattnet.

På vägen ut ur parken skrattade vi lite åt oss själva då det första vi kom att tänka på, när vi pratade om dagens höjdpunkter, var tapiren och vår fjärrutlösare. Att vi har varit vid ett av världens största vattenfall kom som lite i skymundan där ;).

När parken stängde vid 18 så var det bara att vandra ut till vår chaufför, som väntat i bilen under dagen, och bege oss mot flygplatsen. Och eftersom vårt plan inte skulle gå förens vid 21.30 så slog vi nog vårt egna rekord i att vara i god tid på flygplatsen (när vi inte har sovit på flygplatsen förstås). Så istället för att stänga incheckningen, vilket brukar vara det vanliga när det gäller oss, så var det istället vår tur att sitta och invänta att den faktiskt skulle öppna!

Men denna gång var det verkligen tur att vi var i tid då det blivit strul med vår bokning och vi hade tappat våra platser och eftersom planet var fullt visste de inte ifall vi skulle komma med varken detta eller vårt anslutande plan i Buenos Aires. Och även fast vi blev otroligt upprörda och diskuterade med dem länge och väl om hur det kunde bli såhär så fick vi till slut snällt sätta oss ned och invänta att alla andra hade checkat in för att då se ifall vi kunde få en plats på detta plan.

Turen var på vår sida och vi fick till vår glädje både våra boarding-kort för denna resa samt den anslutande till Chile i handen och kunde glatt andas ut.

Flygningen gick bra och efter en enklare middag på flygplatsen så bestämde vi oss för att göra som så många andra, sova någon timme på flygplatsen innan det var dags att checka in till vårt nästa flyg.