Kinesiska muren

Redan klockan 6 bar det iväg denna torsdag eftersom vi skulle och vandra på den kinesiska muren. Vår engelsktalande guide var varken så engelsktalande eller trevlig som man kunde ha önskat och såg verkligen inte ut att vara klädd för en vandring med sina jeans, sin långa jacka och munsskydd med seriefigurer på. Frukosten som ingick i turen bestod av en EggMcMuffin samt en Coca Cola från Mc´Donalds som vi blev tilldelade då vi steg på bussen.



Väl framme där vi skulle gå upp på muren började de kostnader, som inte stått med i informationen för turen, att dyka upp. Man kunde välja att åka med en kabinbana upp för ca 30 kronor eller gå upp vilket skulle ta ca 45 minuter extra och då vi endast hade ca 3 timmar för vår 1 mil långa vandring uppe på muren så valde vi att åka med kabinbanan upp.

Tiden på muren var ändock lite kort då vi helst skulle velat kunna göra fler stopp och för att bara sitta ner och njuta av allt det mäktiga runtomkring oss. Att den kinesiska muren finns med på listan över de 7 världsarven är inte svårt att förstå!





Av de historiska platser vi tidigare varit på så rankar vi denna plats otroligt högt och det är absolut inget man bör missa ifall man far till Kina. Vår vandring sträckte sig ifrån X till Y och vi fick då möjligheten att se både partier som var något restaurerade och partier som var sönderfallna. Vandringen på muren bjöd på så mycket mer än bara den mäktiga långa muren eftersom den omgärdas av så vacker natur och då det ju ligger så otroligt mycket historia bakom den. Muren är byggd på små berg och går därför hela tiden upp och ner där vissa partier sluttade otroligt brant.





När vi nästan var framme vid slutet på vår vandring kom vi fram till den andra oväntade kostnaden då vi var tvungna att betala ca 6 kronor var till en man sittandes på en liten stol som betalning för att ha använt bron över floden. Bakom mannen inne i en liten grotta låg det filtar och andra saker som gjorde så att det såg ut som om den gamle mannen bodde där vilket inte skulle förvåna oss.





På vägen ner från muren kunde man välja att gå i ca 20 minuter eller betala ca 45 kronor för att åka med en linbana eller Flying Fox som det kallas. Jossan var först tveksam eftersom hon som sagt inte är alltför bekväm med höga höjder men då vi såg att man kunde åka ner två och två så slog även hon till. Flygturen som gick emellan bergen över floden, som vi precis gått över, var kort men riktigt rolig. Efteråt fick vi åka en liten båt bort till samlingsplatsen.





Dock hade vi och ca 6 andra inte riktigt hängt med på vart lunchbuffén skulle serveras då vår guide som sagt inte var någon mästare på det engelska uttalet vilket gjorde att vi blev försenade dit och fick slänga i oss vår lunch.

På vägen tillbaks bad vi guiden att släppa av oss så nära teknikmarknaden som möjligt då vi tänkte göra ytterligare ett besök där för att förhoppningsvis slå till på en digital fotoram.

Vi hade tänkt ta en taxi från platsen där de släppte av oss men då det var rusningstrafik visade sig detta vara ännu svårare än vanligt och till slut när det till vår förvåning kom fram en kvinna, som talade riktigt bra engelska, till oss och frågade ifall vi behövde hjälp med något så slutade det med att vi hängde på henne ner till tunnelbanan och fick hjälp att köpa varsin biljett och noggranna instruktioner om hur vi skulle åka och vart vi skulle kliva av innan hon lämnade oss. I och med hennes hjälp gick tunnelbaneåkandet riktigt smidigt och eftersom ett av stoppen var precis vid teknikmarknaden så blev det ju nära och bra för vår del.

Väl inne på teknikmarknaden fick vi börja leta efter de ”stånd”/”butiker” som vi tidigare testat skärmar på vilket är mycket svårare än vad man kan tro då de flesta våningar i de fyra husen ser ungefär likadana ut. Till slut hittade vi i alla fall en av dem och eftersom han fått in den skärm vi tidigare frågat efter så slog vi till, så nu får vi hoppas att den fungerar lika bra hemma som när vi testade den där.

Eftersom menyerna för det mesta har varit helt på kinesiska här och restaurangerna oftast helt har saknat engelskspråkig personal samt att maten inte alltid har varit den bästa så valde vi att avsluta denna resa med ett säkert middagsalternativ, Mc´Donalds!





Kvällen ägnades åt att försöka fördela vikten i våra väskor så bra som möjligt för att kunna undvika eventuell övervikt på resväskorna. Känslan att packa inför hemresan till Sverige var mycket underlig eftersom man både kände sig vemodig över att vår drömresa nu var över men samtidigt förväntansfull över att få träffa alla nära och kära där hemma.