VÄRLDENS HÖGSTA BUNGY JUMP!!

Lördagsmorgonen startade med en härlig engelsk frukost med inspiration av goda Sydafrikanska frukter. Josefin hade sett att de hade hästar och hade således blivit intresserad av en ridtur så direkt efter frukosten gjorde hon slag i saken. De hade bara två hästar så Anders nekades (undkom) ridningen denna gång ;).

Efter en studsig tur upp för berget med deras bil möttes jag (Josefin) och Julia (hon som var med) av två otroligt mörka sydafrikaner som bodde där uppe i varsitt litet plåtskjul och arbetade med att ta hand om deras hästar samt skogsskötsel. Hästarna var redan sadlade och klara när vi kom så det var bara till att hoppa upp på Prince som blev den som jag skulle rida. Vi red ner för berget och in på en skogsstig för att sedan vända hemåt för samma väg tillbaka. Prince var riktigt pigg och visste exakt vart galoppsträckorna låg så det blev en otroligt rolig ridtur med mycket skratt på grund av hans studsande längs stigen =).

Väl tillbaka på B&B så hoppade vi samt Lennart och Maria raskt in i bilen igen för att bege oss mot vårt huvudsakliga mål med gårdagens långa bilresa. VÄRLDENS HÖGSTA BUNGYJUMP!!

Anders hade redan sedan tidigare bestämt sig för att han skulle hoppa från den 216 meter höga bron och det gjorde han! Vi har hoppet på film så den kommer vi med glädje visa för alla som vill (och inte vill ;)) när vi kommer hem igen! Det är svårt att avgöra vem som är mest stolt och lycklig över Anders hopp, Anders som ju faktiskt var den som hoppade eller Josefin som svimfärdigt stod och tittade, när Anders hoppade, på tryggt avstånd från den högra bron?! Pricken över i:et var att Anders lyckades övertala Lennart, som följt med ut på bron för att enbart kolla på utsikten, att hoppa även han!! Jag (Josefin) kan intyga att det var två män i otroligt lyckorus som gående emot oss efter hoppet!




Anders beskrivning av hoppet: Jag dök ut i det tomma intet och kände vinden som slog emot mig när jag föll nedåt i 120 km/h. Det var som om tiden stannade till i några sekunder innan jag fångades upp av bungylinan. En helt enorm känsla som är otroligt svår att beskriva i ord (brorsan kanske kan ana hur det känns, även fast hans hopp endast var kring 100 meter högt ;P).


Mer info och bilder från stället finner ni här: http://www.faceadrenalin.com/

Efter att ha intagit lite sen lunch och lugnat nerverna något så for vi tillbaks till B&B där vi bytte till vår egen bil och började den långa resan tillbaks till Hermanus där vi checkade in på samma B&B som tidigare (Zoete Inval).

Middagen intogs på den italienska restaurangen Rossi som fortfarande var fullsatt av middagsgäster vid 22-tiden. Efter lite vin, öl, oliver, lasagne och pizza tog vi oss hemåt igen för att vila upp oss efter denna otroligt händelserika dag!