Favelatur!

Idag klev vi upp ännu tidigare än vanligt för att hinna ringa till ett turist-företag och fråga ifall vi kunde komma med på deras tidiga Favela-tur. Favelas är Brasiliens motsvarighet till kåkstäderna i Sydafrika och det är alltså där de fattigaste bor. 

Det fanns plats på turen så efter frukost tog vi en promenad till ett annat B&B i närheten där vi ca 30 minuter försenade blev upplockade av en stressad man som skyllde förseningen på trafiken. Vi tyckte mer att det såg ut att bero på en hård festnatt för hans del och var glada för att det inte var han som körde bilen. 

Denna tur tog oss in i favelan Rocinho som ska vara den allra största favelan med ca 200 000 invånare. Vår guide berättade att polisen hade tagit över denna favela för ca 3 månader sedan. Innan dess var det maffian som styrde. 

 

Han berättade även att det fanns olika typer av poliser där, det var skogspoliserna som var grönklädda och var där för att bland annat skydda skogen mot illegal skövling, de grå poliserna var kända för att verkligen göra illa de som gjorde något fel, de blå poliserna var där för att ta illegala pengar och slutligen de svarta poliserna, som man nog ska vara glad att man inte såg till, gick enbart in när det var dags att döda. Senaste skottlossningen i denna Favela hade skett för endast 12 dagar sedan. 

Själva rundturen började med att vi fick åka moped från ingången till nästan längst upp i Favelan. Dessa mopedkillar/tjejer fungerar som favelans lokala taxi-verksamhet och det var en liten upplevelse i sig att få åka moped på deras så kallade huvudgata. 

Att elen fungerar huvudtaget är nästan ett mirakel

Förutom huvudgatan som var den enda gatan som det går att köra bil på, var alla lite större gator numrerade. Vår tur fortsatte på gata nummer 1 som var huvudgatan av de gator som endast gick att ta sig fram till fots på. Gatorna var mer som gränder och i kraftigt uppsnyggat skick skulle man kunna trott att man var på Grekland eller i Visbys små gränder och vandrade. Skillnaden är bara att här slänger de skräp överallt, stora träskivor får fungera som ytterdörrar och allt ser ut att vara i behov av kraftig upprustning.

Under turens gång fick vi först stanna till på ett lokalt galleri där Anders blev otroligt sugen på att köpa en tavla. Men efter att ha funderat lite över hur vi skulle transportera den hem fick vi bli utan tavla denna gång. Nästa stopp var vid ett gäng yngre killar som spelade på plåttunnor och en liten kille som dansade till. Dessa ville självklart ha pengar men guiden försäkrade hela tiden om att vi inte behövde ge några pengar ifall vi själva inte ville. 

Det tragiska med dessa unga pojkar var att guiden berättade att han för några veckor sedan mött en av dessa, endast 16 år gamla, i en av gränderna ståendes med en M16 och stolt berättade att han var ”en av dem” nu. Att han knappt visste hur han skulle hantera sitt dödliga vapen verkade inte vara något som bekom honom.Guiden berättade att han hade plockat isär pojkens vapen (då han även arbetat som vapenguide i det militära) och då hade pojken ingen som helst aning om hur han skulle sätta ihop det igen.

På vägen ner i favelan fick vi se allt ifrån ren misär till de familjer som hade platt-tv och såg ut att ha det riktigt fint inuti sin lilla fallfärdiga tegelbyggnad.

Det tredje stoppet var på ett dagcenter för barn vilket grundats av en kvinna för många år sedan. Denna kvinna hade hjälpt andra barn från det att hon var endast 12 år gammal och hade som vuxen startat sin verksamhet i ett litet rum med ca 10 barn. Nu hade hon flera byggnader varav den vi besökte bestod av tre våningar med olika rum för barn i olika åldrar. Dagcentret var gratis för alla barn men ca 15% hade föräldrar som betalade för dem eftersom kvinnan som ägde centret ansåg att de hade tillräckligt med pengar för att göra det. Hon hade bland annat tvingat en av ledarna i en av knarkkartellerna att betala för sitt barn eftersom hon tyckte att han hade tillräckligt hög inkomst för det!

Trött liten tjej som somnat efter matning av en volontärtjej från England

Denna kvinna var en sådan som ingen verkade sätta sig på. Hon kände alla i Favelan och den vanliga avundsjukan som lätt verkar uppstå även inuti favelan kom hon undan genom att bete sig likadant mot alla oberoende av samhällsklass och tillhörighet.

Vi fick även stanna till i en liten butik där vi kunde köpa bakverk så där passade vi på och köpte en bit chokladkaka som kändes nybakad och var mycket god! 

Guiden var riktigt duktig på engelska och berättade längs vägen om allt vi såg samt om hur det varit förut jämfört hur det var nu när poliserna styrde i Favelan. Vid ett ställe där vi stannade påvisade han mängder av skottthål och berättade att han bara för några år sedan hade haft en tur där och då mötts av mängder av döda kroppar just vid detta ställe då de svartklädda poliserna varit in och haft en skottlossning mot några i maffian. Det tragiska var att, som i så många andra fall, det inte bara var de skyldiga som drabbats. Han pekade på en bar, som var helt ingenbommad, och berättade att mannen som ägt den hade dött i denna skottlossning.

Skotthål i väggen. Här har ett 10-talet människor miste livet vid en skottlossning

Sista stoppet i favelan var där de just nu håller på att bygga en hiss som ska kunna frakta människor uppåt i favelan. Guiden pekade även ut vart de har påbörjat bygget av en tunnelbanestation samt en upprustad gata (gata nummer 4) som är byggd med hjälp av statligt stöd för att påvisa hur man i framtiden vill att hela favelan ska se ut. På denna gata kan bilar köra, det fanns gräs och träd mellan filerna och husen var målade i glada färger.

Innan poliserna kom till favelan så var denna plats till för vakterna i maffian. När de såg att polisen närmade sig ingången till favelan sköt de raketer upp i luften för att alla skulle veta att polisen var på väg in i favelan.

Väl ute ur favelan gick vi förbi en stor grupp med poliser samt deras polishästar som var otroligt skvättna för att vara polishästar. Men de har säkert varit med om en hel del ifall de är med och ”krigar” inuti favelorna.

Detta var en riktigt intressant tur och även fast vi under denna tur helt säkert visades runt bland ”överklassens” favelor och att det det säkert finns de som är mycket, mycket värre så var det en intressant tur och som absolut var värda de 65 Real (ca 260 kronor) som vi betalade per person. Turistbolaget heter Be a local och deras slogan var ”Don´t be a gringo when you can be a local”.

Söt liten cooling:)

Ett litet tillägg I det hela är att guiden sällan räknade in oss och istället I början av turen berättade att han allt som oftast tappade bort några av sina tur-deltagare men att det inte var någon fara för det var bara att fortsätta nedåt I favelan samt att det alltid skulle finnas mängder av människor som var villiga att visa en vägen tillbaks till guiden och att vi absolut inte skulle vara oroliga för våra kameror eller dylikt då det var större risk att någon tog den inne i stan än här i favelorna.

Gissningslek > Vad föreställer monumentet på bilden?

Väl tillbaks på vårt B&B så var vi iväg och intog lite lunch samt gick för att försöka ta reda på vart man kunde köpa fotbollsbiljetter till en match på torsdag. Efter lite om och men fick vi reda på att det bara var o traska till själva stadion och efter en gång och delvis spring-tur dit, eftersom det blev lite kort om tid då de stängde vid 17, så fick vi reda på att de endast sålde matchbiljetter på själva matchdagen.

Men men..Anders inhandlade i alla fall en Flamengo-matchtröja innan vi traskade tillbaks hemåt förbi sjön som finns här i Rio.

Nu väntar middag och sedan tänkte vi dra oss tillbaks till vårt B&B för att sova.