Tillbaka i Cusco

Vår såkallade återhämtningsdag i Cusco bestod av en hel del ”att-göra-grejer” då vi tidigt på morgonen begav oss till Inca-Trails för att höra med dem ifall de hade hittat min mobil samt skriva ihop en liten text om vår upplevelse på leden eftersom de utlovat ett litet minne från turen ifall man gjorde det. Vi hade dock trott att vi skulle få något som på något vis hänvisade till vår vandring på Salkantay-leden men till vår besvikelse så fick vi varsin alpack-mössa och sjal vilket kanske inte riktigt var det vi önskade oss allra mest.

Vi och vår guide David

Där efter tog vi en taxi till turist-polisstationen för att stöldanmäla min mobil. De flesta taxi-bilarna här i Peru fungerar inte riktigt som vi är vana vid. De har ingen taxameter och ingen överrenskommelse om något pris beroende på vart du ska utan alla resor inom Cusco kostade mellan 4-5 peruanska sol vilket är ungefär 10-11 svenska kronor. Vi förstod nog oss aldrig riktigt på detta system då de inte sa någon summa utan man betalade bara det man tyckte att det var värt eller något  i den stilen vilket gjorde att vi oftast frågade någon annan om hur mycket taxiresan till olika platser skulle kosta och betalade den summan och ingen av de taxi-chaufförer vi åkte med sa emot och en av gångerna när vi bara hade en 10:a så fick vi tillbaks 6 vilket får oss att ana att vi var ganska så rätt ute.

Besöket på polisstationen gick både smidigare och osmidigare än vad vi trodde att det skulle göra. Den frågade först misstänksamt ut oss om allt som hade med mobilen och dess försvinnande att göra och det kändes hela tiden som att de inte alls trodde på oss och de ville få de till att det måste ha varit någon av de tyska tjejerna som tagit den eftersom det absolut inte kunde ha varit någon peruan.. Till slut fick vi i alla fall till en anmälan men för att få ut en kopia av denna anmälan var vi tvungna att ta med en liten lapp som vi fick av dem bort till en bank som låg ca 10 minuters gångväg bort, betala en summa på ca 7 kronor till banken, få ett kvitto på betalningen och bege oss tillbaks till polisstationen för att överlämna detta kvitto och på så vis få ut en kopia av vår polisanmälan. Mycket smidigt system måste man säga ;).  

Fina och mindre fina gator

Lättade över att ha avklarat våra tråkiga måsten för dagen intog vi lite lunch på ett jättebilligt ställe precis bredvid polisstationen där vi som vanligt här i Peru blev serverade både soppa och sallad innan själva huvudrätten kom in på bordet.

Där efter tog vi en taxi till San Pedro Market där vi ägnade några timmar åt att strosa runt, inhandla ytterligare en alpack-tröja samt dricka varsin underbart god och stor fruktfrink i ett av alla juice-stånd som finns inne på området. Det svåraste var alltså inte att hitta ett juice-stånd utan att välja av vem man skulle köpa och den söta kvinnan och troligtvis hennes lilla barnbarn på bilden nedan blev vinnarna för vår del. Josefin passade även på att köpa lite oliver eftersom en man varit så snäll och erbjudit henne att provsmaka några sorter innan hon bestämde sig.

På kvällen ägnade vi någon timme åt att strosa runt i Cusco för att se ifall de någonstans sålde tröjor med texter likt, ”I Survived the Salkantay trail” eller liknande eftersom vi sett mängder av dessa för Inka-leden men tyvärr helt utan lycka så vi bytte istället fokus och letade rätt på ett massage-ställe eftersom vi lovat oss själva varsin helkroppsmassage när vår vandring var över.

Massagen var riktigt billigt, endast 15 peruanska sol för 1h (ca 37 kronor) men tyvärr visade sig dessa tjejer inte alls vara hålla thailandsmåttet och vi måste nog erkänna att det var den sämsta massagen vi fått. Men men.. det var dock med något mer uppmjukade kroppar som vi begav oss vidare till samma restaurang som vi ätit dagen innan turen för att återuppleva en god middag med en fantastiskt god salladsbuffé där de till Josefins glädje serverar Kalamataoliver!

Flera hus har figurer på taken

På restaurangen hamnade vi bredvid ett svenskt sällskap som på något underligt vis inte alls uppfattade att vi pratade svenska vi med vilket gjorde det lite roligt att höra på dem när de pratade med varandra om våra alpack-tröjor och om olika händelser i deras liv. Samt att sedan se deras otroligt förvånade miner när vi efter en bra stund ställde en fråga till dem. Haha, så kan det gå när man inte lyssnar vad grannbordet talar för språk ;).

Eftersom vi är vana att gå och lägga oss tidigt blev det tidig sänggång även idag för att ladda inför en resdag mot de amerikanska staterna och den kommande karibienkryssningen!