Egentligen skulle vi ha haft ännu en tuff dags vandring
framför oss idag men då det hade regnat så mycket under några veckor så
förklarade David att vägen ner för berget troligtvis var allt för hal för att
det skulle vara säkert att gå där vilket gjorde att vi istället fick åka buss
den biten och istället gå från tågstationen vid Hydroelectric längs rälsen till Aguas
Calientes. En sträcka på ca 1,1 mil där det mestadels var plant hela vägen och
där man kunde se både berget Machu Picchu samt berget Wayhanu Picchu från
baksidan.
Machu Picchu nerifrån |
Eftersom Josefins tår nu mådde allt annat än bra bestod
hennes vandringsskor denna dag av ett par nyinköpta rosa flip-flop. Enligt
henne de absolut bästa vandringsskorna hon haft under hela turen ;).
Väl framme i den mysiga men ack så turistuppbyggda staden
Aguas Calientes så checkade vi snabbt in på vårt hotell, Hotel Presidente, och
begav oss sedan snabbt till de varma källorna för att mjuka upp våra ömmande
kroppar med ett långt och härligt bad i de varma och medicinska (enligt
informationstexten i alla fall) källorna.
Det varma badet gjorde susen för våra kroppar och efter lite
lunch, torn-spelande (eller vad det nu heter) så strosade vi runt och kikade in
lite olika butiker samt på en marknad där vi inhandlade lite smått och gott
både till oss och lite nära och kära där hemma.
På kvällen mötte vi upp guiden och de tyska tjejerna igen
för en sista middag ihop. David passade även på att informera om morgondagen
samt dela ut biljetter både till Machu Picchu och tågbiljetten tillbaks till
Cusco. Eftersom vi hade bestämt oss för att vandra från Aguas Calientes upp
till Machu Picchu istället för att köpa till en buss-biljett så som Nina och
Katja skulle göra så fick han även förklara lite närmare för oss hur vi skulle
gå till väga med detta. Det blev en trevlig avslutande middag och vi kände oss
otroligt laddade inför morgondagen!
Dock grusades vår lycka något när vi väl på hotellrummet
upptäckte att Josefins mobil blivit stulen ur vår ena ryggsäck under dagens
vandring men efter att ha spärrat SIM-kortet och konstaterat att det inte var
något vi kunde göra åt det så försökte vi att förtränga det och istället gå och
lägga oss, vi var otroligt trötta eftersom vi var vana att sova vid 8 och nu
hade klockan hunnit bli hela 9, och ladda inför morgondagens tuffa
bergsvandring och uppstigning 03.30.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar