Öar i Titikakasjön

Det blev tidig frukost och ihoppackning av våra saker innan vi blev upplockade för vår tur som skulle ta oss till Uros, Vass-öarna, samt till Isla Taquile.

Båtturen till Uros gick fort och öarna var en fascinerande syn eftersom de flyter på vattnet och är uppbyggda av vass. Människorna som bor på öarna lever i det stora hela enbart på turismen och det är mycket därför som de har bevarat sina traditioner och boendet på dessa öar med hus och båtar byggda av vass.

Dock ryktas det som att en del av människorna inte bor på öarna utan bor i stan och åker ut tidigt på morgonen för att vara där när turisterna kommer.

Vi fick i alla fall lyssna på en genomgång av hur öarna är uppbyggda, kolla på de verktyg som används, kika in i deras små hus och kolla på de souvenirer de sålde. Det var intressant att lyssna på och även ifall inte alla lever på detta sätt fullt ut just nu så har det ju funnits tider när de gjorde det.

Så här är öarna uppbyggda

Var 20:e år måste de bygga en ny ö för då börjar rötterna till vassen att rasa samman och det tar dem ca 1 år att bygga en ny ö. Det fanns totalt 36 stycken öar och på den ö vi var på bodde det 30 stycken personer, vuxna och barn, samt att varje ö har en egen president som väljs varje år.

Vi fick även betala lite extra för att åka i en av deras lite lyxigare vass-båtar, som de kallade för Mercedes Benz, till en annan ö och på båten så var det två små barn som visade upp sina kunskaper genom att sjunga sånger på spanska, japanska, franska, engelska med mera. Men tyvärr lyste de svenska låtarna med sin frånvaro.

Skolskjutsen

Från Uros till Isla Taquile tog det lite drygt 2 timmar så vi passade på att lyssna på lite ljudbok, en av oss tog dock små powernaps på flera ställen i boken, så turen dit gick smidigt och fort.

Vår guide på turen berättade mycket om befolkningen både i Peru, på Uros och på Isla Taquile samt om de djur som finns omkring sjön.

Isla Taquile var en mycket vacker och grönskande ö för tillfället men guiden berättade att det enbart var såhär under regnperioden vilken gör att folket på ön inte kan ha några större boskap och enligt honom fanns det enbart 6 kor på ön.

Det kändes som att allt på denna ö hade mycket högre standard än på Uros-öarna och det kändes även lite mindre turistigt än vad det hade gjort där. Vi fick vandra upp till öns centrum som ligger på 3900 meters höjd där vi strosade runt och kollade på husen, utsikten, människorna från ön samt på de saker de ville sälja till oss.

Vi intog lunch bestående av grönsakssoppa och sedan en riktigt god kokt öring innan turen fortsatte ännu lite högre upp på ön.

På skolorna i Peru och så även på Isla Taquile lär sig flickorna att spela volleyboll och pojkarna fotboll. Det är skolplikt i Peru men det är helt upp till föräldrarna att se till så att barnen går till skolan.

Människorna som lever på ön har mycket traditionella kläder och de har ett system för att se skillnad på gifta, ogifta och unga människor. Män som är ogift eller under 16 år har mössor som är till hälften vit och ifall de var över 16 år och tofsen var vikt åt vänster så var det singel och om den var vikt åt höger så hade de flickvän (eller om det var vice versa). 

Kvinnorna hade istället svarta sjalar över axlarna med tofsar på. Ifall de var under 16 år så var tofsarna jättesmå och ifall de var över 16 år men singel så var tofsarna jättestora och ifall de var över 16 år och gifta så var tofsarna mellanstora. Vad vi kunde förstå hade kvinnorna ingen skillnad på ifall de var ogifta men med pojkvän eller singel.

 Det var många som märkte av höjdskillnaden lite extra på denna ö men vi som hade haft någon dag i Puno redan mådde jättebra och hade inga problem med att traska över berget vilket kändes toppen inför den kommande vandringen till Machu Pichu.

Ett lamm?

Båtturen tillbaks till Puno tog ca 2,5 timme och väl där kikade vi in på vårt hotell och fick ännu en 10% kupong på restaurangen vi besökt under gårdagen och gjorde ett återbesök där för lite god mat.

Anders passade på att smaka Alpacka vilket enligt honom var en riktig höjdare! Josefin vägrade smaka och höll sig istället till det mer säkra alternativet, biff, i alla fall var det så hennes köttbit hette i menyn ;).

Natten tillbringade vi på en buss mot Cusco. Det gick otroligt smidigt att åka buss även fast Josefin, tro det eller ej, knappt kunde sova något alls. Bussen tog ca 8 timmar och vi kom fram i Cusco runt 04.30 tiden och tog då en taxi direkt till vårt hostel, Los Aticos, som ligger ca 2 gator från Plaza Del Armas (huvudtorget).

Här har de inga babybjörn:)