Salkantay Trek - Dag 5 (Machu Picchu)

Äntligen var vi framme vid dagen D! Det som har fått oss att kämpa genom spyor, illamående, skavsår och onda leder. Det som vi har sett fram emot hela resan. Vi skulle äntligen få se Machu Picchu i verkligheten!

Men eftersom vi hade bestämt oss för att gå den 6 km långa och till hälften brant lutande vägen fram till Machu Picchu och samtidigt ville vara bland de allra första in på området så var det uppstigning 03.30 som gällde. Och efter en snabb frukost bestående av varsin banan påbörjade vi den snabba vandringen till den första check-pointen som ligger vid en bro längst ner på berget där de har grindar som de inte öppnar förens 05.00. Vi var där ca 04.25 och var då allra först på plats vilket gjorde att vi blev de första två som de släppte in på själva huvudområdet runt berget denna dag!

Men nu började den tuffaste biten för denna dag, vi måste ta oss upp för berget innan bussarna kommer fram vid 05.55 och David, vår guide, hade berättat att det tog ca 45-50 minuter att ta sig upp för berget vilket gjorde att vi inte hade allt för mycket tid att spela med.

35 minuter senare efter ett felaktigt vägval, eftersom en skylt var borta och vi fortfarande hade kvar vår förstaplats uppför berget och alltså ingen att följa efter,  så kom vi med andan i halsen fram till huvudentrén och hamnade slutligen bland de 5 första in i själva Machu Picchu. 

Äntligen uppe!

Det var en riktigt otroligt känsla att kliva in och beskåda Machu Picchu som en av de första människorna denna dag utan att någon annan människa gick runt i området och då förstod man att de hade varit värt illamåendet, blodsmaken i munnen, hjärtklappningen och mjölksyran i benen som man haft på vägen upp bara för att få uppleva detta häftiga ögonblick! 

10 minuter senare var Machu Picchu fyllt av turister och det magiska ögonblicket var försvunnet. Menkvar stod två individer från Sverige och log lyckligt mot varandra, vi hade klarat det!

De första två timmarna guidade David oss runt bland stenformationer och lamadjur och berättade om vad man trodde att de olika platserna använts till.

En Lama som absolut ville vara med på vår bild!

Då man vid Machu Picchu har hittat ett stort antal kvinnoskelett så går det många teorier om att detta har varit en av de största och heligaste platserna där de allra heligaste kvinnorna levde och kanske också offrades vid mycket speciella tillfällen.

David visade oss stora och små offerplatser samt stora stenar som man ansåg ha en elektrisk kraft vilket vissa människor kan känna ifall man håller handen några centimeter ifrån stenen. Josefin kände detta mycket tydligt då det stack till otroligt i fingertopparna medans Anders inte kände något alls.

Vi fick även se det så kallade soltemplet som har fönster precis i de riktningar som solen går upp samt ner beroende på om det är vinter eller sommar. 

Stenarna som de har byggt väggarna med är så otroligt jämnt utskurna och de har hela tiden valt att bygga omkring berget istället för att som i dagens samhälle jämna allt med marken för att kunna bygga det man vill ha. Man kunde därför se hur de byggt otroligt jämnt och fint omkring stora stenblock och dessa delar skiljde sig otroligt mot för de delar som de har byggt till i efterhand vilket de enligt någon slags värdsarvslag måste vara eftersom det ska vara enkelt att se skillnad på vad som är original och inte.

Det övre lagret med mindre stenar är ej original

För att hålla marken så bra som möjligt har Inka-folket byggt upp Machu Picchus gröna områden i etapp-nivåer eller så kallade terrasser. Varje terrass består av 4 lager som vart och ett främjar en lagom genomströmning av vatten utan att marken blir för torr eller blöt. De hade även grävt ut kanaler längs kanterna av dessa terrasser för att regnvattnet sedan skulle forsa nedåt där de så småningom samlade in det.

Terasser

 Ett tydligt tecken för att en ruin är från Inka-tiden är ifall stenblocken är byggda med en ca 30 graders lutning. Man har på senare tid fått upptäcka den hårda vägen att hus som inte är byggda på detta vis rasar vid eventuell jordbävning (vilket sker ofta i Peru) medans stenruinerna från Inka-tiden för alltid består.

På två platser kunde vi se ett större och ett mindre stenblock som var en exakt formation av det berg som man såg skymta bakom just det stenblocket, när berget inte täcktes av moln förstås, vilket var otroligt häftigt och man undrar verkligen ifall det är naturligt eller ifall någon har hjälpt naturen på traven även fast det ser otroligt naturligt ut.

Det är otroligt fascinernade att lyssna på vad de har lyckats tagit reda på angående Inka-folket och Machu Picchu men ändå så letar sig små, små tvivel på sanningshalten fram i vissa av deras berättelser. Men det är nog ingen av oss som någonsin kommer veta så kanske är det bättre att för tillfället förlita oss på vad forskarna har kommit fram till..

En sak är då säker och det är att vi nog aldrig kommer få reda på ifall han som hittade Machu Picchu allra, allra först år 1902 utan att berätta för någon mer än sin allra närmaste familj hittade några större skatter i Machu Picchu eller ej. Det vore mycket spännande att få veta vad som kunde ha gömts på dessa höga och troligtvis för Inka-folket otroligt heliga höjder.

Vi var nu alltså inne i Machu Picchu men vår vandring var inte riktigt slut för det. Vi hade nämligen förbokat biljetter till berget Wayanu Picchu som är det enda berg som du kan se att Machu Picchu är byggt i formen av en Kondor! Lite tilläggsinfo är att ruinerna i Cusco är byggda i formen av en Puma.

På väg upp för Wayanu Picchu

Kondoren, Puman och Ormen sågs som de största inom den heliga Inka-kulturen och på många vis har de kunnat sett at mycket är uppbyggt efter dessa formationer där Kondoren är den som ses som den allra heligaste. Inka-folket trodde nämligen på tre olika nivåer i livet där Kondoren representerade den övre världen(Hanan Pacha) i himmelen bestående av stjärnor, gudar och det överjordiska. Puman representerade mellanvärden (Kay Pacha) bestående av människoliv och slutligen Ormen som representerade den undre världen (Ughu Pacha) bestående av undervärlden och döden.

Vandringen upp för berget tog ca 1 timme och det var många nyfikna som ställde undrande frågor till Josefins val och förmåga att ta sig upp för berget barfota eftersom hon nu tagit av sig sina flipflop eftersom de var så hala mot det regnvåta berget. Men upp tog vi oss utan större problem även om det kändes i musklerna att vi har vandrat flertalet mil de senaste dagarna och väl uppe på toppen så var det helt klart värt den där sista uttömningen av energin i våra kroppar.

Fina fötter efter 4 dagars vandring och en heldag i Machu Picchu

Josefins vandringsskor

Utsikten från berget var helt fantastisk och du fick inte bara en bra överblick över Machu Picchu utan även över dess otroligt vackra omgivningar.

Vi stannade en stund på toppen för lite fotografering och fika-paus men när regnet som nästintill smådroppade på oss hela tiden tilltog i styrka valde vi att påbörja klättringen nedåt innan det skulle bli alldeles för halt.

Efter några fler timmars rundvandring, fotograferande och njutning av atmosfär och utsikt så valde vi att hoppa på bussen tillbaks till Aguas Calientes där vi intog en välförtjänt första riktiga måltid för dagen. Det är nämligen förbjudet att äta något mer matigt än chips, mackor och godis inne på området och David hade förvarnat oss om att restaurangen precis utanför området tog horribla priser så denna måltid var otroligt efterlängtad!

Tågresan och bussturen tillbaks till Cusco gick smidigt och på tåget satt vi och pratade med en kille från Sverige som var ute på en minnesresa tillsammans med sin flickvän och hennes familj. Minnesresan var tillägnad hennes mamma som hade gått bort i November och som alltid hade velat vandra Inkaleden och se Machu Picchu vilket de nu hade gjort i hennes ära.

Väl tillbaks på vårt hostel i Cusco stupade vi i säng, trötta och otroligt stolta över vad vi gjort och fantastiskt glada över allt vi får chansen att uppleva tillsammans!