Salkantay Trek - Dag 1

Klockan 04.30 kom vaktmästaren på hotellet och knackade på eftersom vi beställt väckning för att vara säkra på att vi inte skulle missa vår tidiga avfärd. Så efter lite frukost så var vi redo att hoppa i våra vandringskängor och bege oss iväg mot startpunkten för vår vandring.

Vi fick åka buss i ca 2 timmar med ett kort stopp vid ett stenras där det stod människor som vinkade förbi varje bil när det verkade säkert varvid bilarna i hög fart åkte förbi eftersom det fortfarande rasade stenar då och då.

Vid en liten by som heter Mollepata intog vi en andra frukost innan vi tog minibussen på en allt annat än minibussvänlig väg lite längre upp i bergen där vår vandringsled startade.

Väl framme vid leden presenterade vår guide David alla som skulle vara med på turen. Vår lilla grupp bestod av oss två, två tyska tjejer, vår guide David, en hästman, en kock och en kockassistent, 4 hästar/mulor och en hund.

Alla vi 4 turister + David vandrade lite i förväg men resterande av gruppen kom både ikapp och om oss precis som David hade utlovat innan vi började vandra. De både vandrar fortare än oss samt att de inte riktigt gör lika många stopp för att fotografera de vackra vyerna som vi passerar.

Under hela vandringen såg vi hästar som gick lösa och betade och sämre sommarbete får man nog leta efter. Otroligt vackra vyer och de strövade helt fritt utan inhägnader och inga av dem var märkta på något vis då alla litade på att man kände igen sina egna hästar när man kommer för att hämta in dem.

David vår guide var verkligen peppande när han ca 1 timme in på denna första dag av 5 peppade oss med att säga att vi valt den hårdaste vägen till Machu Picchu och att denna vandring både är längre, tuffare och högre än den ordinarie Inkaleden med sina 8 mils vandring och 4600 meter som högsta punkt motför Inkaledens 4,5 mil och högsta punkt på 4200 meter . Det känns ju verkligen bra att få den informationen såhär första dagen ;).

Vandringen denna dag bestod av 1,4 mils skogsstig som till största delen tog oss uppåt i bergen men även en del raksträckor på slutet.  Efter lite drygt halva vägen stannade vi och intog vår första måltid tillsammans och till vår stora överraskning var det en riktig praktlunch! Först fick vi en avokadosallad, där efter sparrissoppa och till sist kyckling, ris och grönsaker och så lite koka-te efteråt.

Mängder av peruaner tuggar koka-löv eller dricker koka-te för de sägs att man klarar av höjden bättre då. Förr i tiden tuggade de även mycket koka-löv när de skulle vandra långa sträckor då det sägs att ifall man tuggar koka-löv under en längre stund så tappar man all känsel i munnen och på detta vis även hungerkänslan vilket gör att man kan vandra längre sträckor utan uppehåll för mat. Koka-te var inte speciellt gott men ifall man blandade det med lite vanligt te och socker så var det helt okej att dricka men ifall det hjälpte oss med höjden eller ej det låter vi vara osagt.  

Väl framme vid lägret visade det sig att vi denna natt skulle slå upp våra tält under tak eftersom det alltid regnade en hel del på denna campingplats. Campingplatsen denna dag är den kallaste av vandringsturens alla campingplatser då den ligger högst upp på ca 3900 meters höjd och är omgiven av glaciärer och snötäckta bergstoppar.

Efter lite vila fick vi eftermiddagste och popcorn med ost på vilket blev en klar favorit under dessa dagar! Någon timme senare var det dags för middag och denna gång fick vi även lite extra lyx med en efterrätt bestående av varma bananer efter soppan, salladen och huvudrätten.

Klockan 8 var det läggdags och eftersom vi varit uppe så tidigt denna morgon och vandrat i flera timmar så var det inga problem att somna även fast timman var tidig. Vi sov i två-mannatält i varsin sovsäck och somnade nöjda, efter att ha avklarat den första av fem dagars vandring, till ljudet av skällande hundar, skriande åsnor och människor från andra grupper som småpratade runtomkring oss.