USA´s sydligaste punkt och vulkantitt

Onsdag och ännu en härlig dag med vår fina jeep som idag verkligen fick komma till sin fulla rätt.

Vi klev upp lite tidigare än vanligt för att påbörja den ca 2,5 timme långa körningen mot den aktiva vulkanen. Men eftersom vi är som vi är blev det självklart inte raka vägen till vulkanen utan vi stannade och svänge in vid allt som verkade minsta lilla intressant.

Stelnad lava och grönska

Första stoppet fick bli vid USA´s sydligaste punkt som vi faktiskt trodde att vi redan varit på, i och med Key West, men nu fick uppleva på riktigt. Detta var en otroligt blåsig plats med höga klippväggar som störtade ner i havet. På flera ställen fanns det gamla och rangliga små ställningar som av många användes för att hoppa ut i havet.

Anders funderade länge på att hoppa från en av dessa men då stegen upp inte såg ut att vara av den bästa kvaliteten avstod han. Men när vi var på väg att åka vidare så kom det en familj som visste en annan avsats att hoppa ifrån där man kunde ta en mycket säkrare väg upp på några klippor. Så efter ett förmaningstal, läs dumförklaring, från Josefins sida bestämde sig Anders för att hoppa i direkt efter mannen i familjen.

Och inte slutade det med 1 hopp, som för de andra, utan det hann både bli ett 2:a och ett 3:e hopp ut från den ca 10 meter höga klippan innan Anders kände sig helt nöjd J. 

Nästa stopp blev vid ”Green Beach” vilket det visade sig vara lättare sagt än gjort att ta sig till och nu var det verkligen tur att vi hade vår fyrhjulsdrivna jeep! Efter att ha plockat upp ett par som också var på väg dit men till fots eftersom de inte hade någon jeep så bar det av på den bergochdalbaneliknande vägen där man knappt trodde att det skulle gå att köra bil. Men fram kom vi helt utan problem och kunde då blicka ut över den lilla stranden som ligger undangömd bland höga klippor.

Tur vi hade fyrhjulsdrivet fordon

Och ja detta är vägen:)

Stranden på ”The green beach” är inte riktigt grön i våra ögon utan mer gyllengul och självklart förstår vi nu vad det är för sand Peter Jöback syftar på i låten ”När guldet blev till sand” ;).

Då vi inte kände oss varken bad eller sol-sugna så lämnade vi det andra paret på stranden och for tillbaks samma guppiga väg som vi kommit på.

Nästa helt spontana stopp skedde då vi såg två kvinnor som stod och plockade något ur ett träd med en lång pinne. Nyfikna som vi är var vi helt klart tvungen att undersöka det hela lite närmare.  Och 5 minuter senare var det Anders som stod och plockade mango med den långa pinnen till kvinnornas stora glädje! Anders lyckades nästintill fylla deras stora tunnor med gröna omogna mangos som de skulle göra pickles av och vi fick med oss en påse med mogna mangos J.

Numera certifierad mangoplockare!

Efter detta stopp började vi så småningom närma oss det stopp som var grundtanken för dagen och då inträdet vid Vulkanparken är giltigt för en hel vecka så bestämde vi oss för att åka in även fast klockan var lite senare än planerat.

Men innan vi hunnit så långt på vägen hann vi även svänga in vid en strand där sanden färgats av mineralerna i den svalnade lavan och därför är alldeles svart.

Vulkanen är egentligen inte så otroligt mycket att kolla på under dagtid då man mest ser mängder av rök komma ut ur berget. Men när skymningen kommer förändras detta snabbt och röken blir skimrande röd och otroligt häftig att kolla på!

När vi ändå var på andra sidan ön passade vi på att inta lite middag i Hilo innan vi for de ca 2 timmarna hemåt då Josefin, som som tur var ej är vår chaufför, självklart somnade till inom kort.